lars

förresten. lyssna på det här. ingrid är en fin, lysande stjärna i mina ögon.. och öron.

idag har jag lust att slänga in handuken som det så fint heter. jag vill ge upp, just idag.
jag har inte gjort något alls på hela dagen. jag har ingen lust, vill inte. jag kan ligga i min säng, sova. det är allt jag kan.
jag har nog tänkt rätt, men det har blivit fel i verkligeheten. det lät och kändes bättre i mina tankar.
lycka och död på samma gång, bra sammanfattning.

lördag morgon. tänkte jag skulle gå upp tidigt. vaknade av solens strålar och kände vårlycka. tittade ut genom fönstret och det såg iskallt ut. jävligt dumt. jag måste göra färdigt mitt trädgårdsland så det är klart tills våren kommer. eftersom jag var för slö och lat för att göra det i höstas när det skulle varit gjort så är det extra viktigt att jag gör det tidigt. gärna idag. men prova ni sätta en spade i marken nu...

jag gick visserligen upp hyffsat tidigt, mest för att det inte gick att sova längre. men inte har jag gjort något vettigt för det. jag har försökt döda min iphone. den är jävligt elak mot mig! och därför ska den ha stryk i stora mängder. och det får den också! så pass att glaset har spruckit, känns onödigt nu i efterhand men just då var det bra.

ikväll ska jag träffa älskade annabananaakaslirenakasladden. aweesooome!

mamma åkte till thailand igår och ska vara borta i en evighet, eller typ några veckor, men det känns som en evighet och jag saknar henne redan. när kommer du hem mamma? jag hoppas du saknar mig också när du sitter och solar i din solstol vid havet, drick en öl och tänk på vad gott jag skulle tycka att det var!

jag kanske får gå ut en sväng ändå. låtsas gräva i den stenhårda jorden.

det kanske är dags att skriva ett inlägg. jag har inte så mycket att skriva egentligen, och borde inte skriva då. det blir lätt så tråkigt då. och det sista jag vill är att ni har tråkigt.
så sluta läsa. nu.

jag är fortfarande sjuk. det är så jävla jobbigt. när man är frisk glömmer man hur jobbigt det är att vara sjuk, och tänker: äh, så farligt är det inte.
speciellt när andra klagar på sina förkylningar och öronproppar.
men i framtiden ska jag försöka komma ihåg hur drygt det är.
dock har jag alltid svårt för att tro att någon blir så sjuk som jag blir, det känns inte som det. men det är bara för jag tycker så synd om mig själv, som en riktig mes!

jag längtar fortfarande efter staden. efter en fin lägenhet mitt i stan. ha alla bekvämligheter precis utanför dörren. mest längtar jag efter att få cykla omkring på min fina cykel.
här på landet kan man inte cykla någonstans, alla avstånd är hundra mil!
man skulle kunna cykla för att det är kul, men så jävla roligt är det inte.
så jag måste altså ha en lägenhet för att kunna cykla, det är väl en tillräckligt bra anledning?

jag funderar på att inte ha kvar hästen längre. gash! det svider i hjärtat och ögonen svettas lite lätt när jag tänker på det. jag älskar henne! hon är min lycka och ger mig tusen år av livsglädje. hon är frihet och kärlek på samma gång. hon är underbar. men jag har inte tid. jobbar jag inte så jobbar jag. och när jag inte jobbar så jobbar jag. när ska jag kunna kramas med henne? när ska det finnas tid till henne?
när hon tittar på mig så ser det ut som hon frågar: när ska du ha tid till mig matte?
mina skuldkänslor dödar mig innombords varje dag.
hon kanske har det roligare med någon annan.
men jag kommer dö utan henne.


på återseende!