prinsessan
det är torsdag kväll, och jag är ledig, i morgon också för den delen. men det har inget med saken att göra för det jag ville komma till är att det är torsdag kväll, kalla det natt om du vill, och jag känner mig lätt upprörd, inte alls mycket men ändå lite. som alla redan vet är jag tokkär i araber, och då menar jag inte alla svettiga blattar, nej jag pratar om vårt vackra arabiska fullblod, för er som inte vet är det en häst, snarare än hästras. för mig finns det inget vackrare och dom små djuren fyller mitt hjärta med värme. jag har dragit mina egna slutsatser så räkna inte med någon rak fakta, men vad har hänt med rasen? sitter och tittar omkring, korsningar hit och dit med både det ena och det andra, och bara ett fåtal renrasiga, och utav dom få renrasiga fanns det en enda som kändes okej, dom andra var mest vanvårdade och bortkastade. jag tycker det är synd ja. gör inte så där med något av det finaste vi har på vår jord för det känns bara sjukt onödigt.
nästa vecka fyller min älskade prinsessa 20 år, hon börjar bli gammal. hon är förövrigt det bästa som finns. jag träffade henne första gången för 10 år sen, jag hatade henne, hon var ful, stressad, jobbig. mamma älskade henne och tvingade mig att prova henne hemma ett par veckor. jag var tokkär efter två veckor och köpte henne för dyra pengar, men jag var ju kär. än idag ångrar jag bittert att jag nånsin lämnade min älskade lilla vän.
vilket märkligt inlägg.
till bortomland
god morgon fantastiska dag!
solens strålar kryper in genom mitt fönster, smyger bort till min säng och väcker mig med värme. hela lägenheten är upplyst och jag måste kisa lite med ögonen när jag vaknar. en sån här dag är jag aldrig arg, idag vaknade jag med ett leende på läpparna och har inte slutat le sen dess.
jag gjorde mig en stor, fet latte, kröp upp i min brassestol ute på balkongen. och där har jag suttit och plinkat på gitarren. vinden var iskall, fåglarna kvittrade och hela jag kunde le igen. tack, vem det nu än är, som ger mig dessa fantastiska dagar!
häromdagen fick jag en käftsmäll levererad, tack för det, den behövdes också. onsdag natt är vi på väg härifrån, tack gud.
jag är fortfarande förälskad i gynning.
everlasting
annars försöker jag fortfarande lära mig spela gitarr, det går nog lite frammåt men jag tror att mina grannar hatar mig ganska mycket, speciellt om nätterna när jag inte kan sova och måste sitta uppe och plinka.
jag och morgonen har blivit ovänner igen, jag tyckte ändå det gick så bra där ett tag, blev nästan bästisar, jag och morgontimmarna, men nu har dom plötsligt vänt mig ryggen igen, det är tacken! detta medför också mitt helt fantastiskt dåliga morgonhumör, förr var det inte så farligt, som andrea sa igår, "man lät dig bara vara, gav dig kaffe och var snäll" nu är det så illa att jag knappt står ut med mig själv, när jag slår upp ögonen på morgonen är jag rasande arg och det första jag känner för att göra är att bokstavligt talat mörda någon. och gud nåde den som försöker prata med mig. tack gode gud för att jag jobbar på kvällarna, annars hade dom haft massmord i eslöv kan jag säga. men jag håller mig helt enkelt i min lägenhet, folk skulle börja undra över mitt märkliga beteende, för det krävs ju så mycket mygel för att verka normal. tur är väl bara att jag är så charmig resten av dygnets timmar.
nu är det i alla fall fredag, jag ska jobba ikväll och sen har vi ledig helg, amazing! och nu när snön återigen har berikat våra liv med lite glädje, vad blir inte bättre än en massa pulkaåkning, vilket kan vara något av det absolut roligaste som finns. tänkte även slå en pling tll elmarco och höra om jag kan ha hunden i helgen, finns inget som gör en så glad som den fantastiska lilla varelsen, älskade, älskade du!
grattis till anna som fyllde år igår också, och snart flyttar dom nog till lund, lovely!
om jag skriver här att vi ska flytta, så kanske vi gör det snart?
freeway
jag stod nyss ute på balkongen i min slitna morgonrock som luktar lite svett och är fläckig av kaffe. det snöar ute igen, det faller sakta ner och fyller vårt landskap med ljus och harmoni. det blir så tyst och vindstilla och kylan biter sig fast i kinderna, jag är kär i snön. i bakrunden hör jag hur tom petty sjunger vackert, i'm free fallin, och varje gång han gör det rusar det lycka genom hela kroppen och jag kan inte låta bli att le. den låten kommer för övrigt bli nästa låt jag ska lära mig spela.
jag kan nu spela sophie zelmani - time to kill, vill ju inte påstå att det låter jätte bra, men jag är lite stolt i alla fall.
idag är jag i vilket fall som ledig, och det bästa med mitt jobb är när man är ledig, och när man jobbar är det bästa rasterna, lite som i skolan. så roligt är mitt jobb. nästa vecka blir det möte med den stora chefen, och då säger jag stora för han verkligen är gigantisk (hoppas inte L-R läser här)
igår lämnade szandrolla oss för att gå hemma och bli lite tjockare för att sedan trycka ut en liten. vi tyckte inte alls att det var okej, hur klarar vi oss utan henne? bara så du vet sz så kommer jag inte prata med dig förens du kommer tillbaka igen, svikare! :)
i fredags gick vi ut, jag kände mig allergisk mot alla människor, som vanligt fick vi max dricka två glas vin. det blev inte så. när dom stängde på stortorget flirtade vi oss in på herkules och dansade med alla svettiga turkar på det lilla, lilla dansgolvet. andrea gick hem och jag åkte med en taxi till kg (vårt gamla ghetto) för en skön efterfest.
ja, det skulle som vanligt finnas någon mening med inlägget men jag lyckas alltid tappa tråden när jag drömmer mig bort, och när verkligheten kommer ifatt mig har jag alltid glömt.
idag är jag kär i carolina gynning.
I renhet och oskuldhet
för en mor som sjukna in
och för att vi kommer aldrig kommer lämna dig ♥
hösten fryser till och blir till vinter över ån.
god middag!
tänkte meddela att i morgon ska jag köpa min gitarr. min kära musikaliska bror ska följa med och hjälpa sin tappade syster att välja rätt, han sa att man fick lov att provspela gitarrerna innan man köper dom, hm, hade jag börjat lira all rock n roll jag kan på gitarr hade dom nog ringt efter akut psykhjälp så därför ska han få provspela dom åt mig, thank you!
annars har veckan varit helt meningslös, jag hatar mitt jobb så extremt mycket, eller igentligen inte. jag älskar alla fantastiska människor jag fått chansen att jobba med men jag har varit där allt för länge! det står bara stilla, samma sak varje dag, om och om igen. och det är det värsta jag vet, när livet bara flyter på, inget nytt, ingen utveckling, dagar och veckor bara går, plötsligt har flera månader försvunnit, och vad har jag gjort då? samma sak som jag gjort dom andra två åren! och allt som jag vill göra kommer drabbas i längden för tillslut kommer jag inte hinna med, tillslut blir man gammal och torr. det är nu det händer, det är idag jag är tjugo, i morgon också och hela sommaren också. jag lovade mig själv att om jag är kvar på mcD till sommaren ska jag ta livet av mig, som ren bestraffning för jag skött mitt liv så dåligt och inte gjort något vettigt med det. och då tänker ni, men lilla snuffan, du är ju bara tjugo! ja det är jag, men för två år sen var jag bara arton, och jag ville precis samma saker men har fortfarande inte gjort något av det och om två år till är jag tjugotvå, vilket också är ungt, men dock, man kan inte bara gå i fyra år, vem gör något sånt? det ska aldrig hända mig, så för att bryta trenden har jag funderat på att säga upp mig för då har jag inget val, då kanske det blir lite tempökning på fröken lunderot, dock är det kanske inte den bästa idén, för jag är ju så inihelvetes mesig så då tänker jag, men gud, om jag inte hittar annat då på en månad? då är jag ju körd. å andra sidan kan jag göra precis vad jag vill. skulle jag vilja kan jag faktiskt flytta till happaranda om ja hittar något kul att göra där. sen har jag också kommit på att sommaren löser inga problem. alla går och längtar efter sol och värme och bad, visst kan det kännas skönare, men ni kan inte påstå att det blir bättre till sommaren, för solen kommer inte lösa några problem, iaf inte åt mig. men våren som kommer, det blir en vår med förändingar, det är nu mina chanser kommer, för som sagt, är inget gjort till sommaren sa jag hänga mig i en skogsdunge där fåglarna kvittrar fint för mig och mina sista minuter och vinder blåser ljummen av sommarvärme, där solen värmer min döda kropp som kvävdes på luft av snaran som stramt dragit åt min vackra hals.
ta det inte allt för allvarligt, jag är inte rädd för att dö, jag bara vill inte.
något som slått mig hårt är att winnerbäck kommer inte köra någon turné i sommar, däremot kommer han vara på hultsfred och spela, varje kväll verkade det som, sjukt najs det hade varit. men det känns som hultsfred lite har dött, iaf för mig. sist jag var där var jag fjorton och cool som fan. jag hade vita coverse som hade så många hål att man knappt såg att det var ett par skor, dom sprang jag omkring i leran med, jag var iskall om fötterna jämt, men det gjorde inget för mina skor var ascoola. jag hade med mig min ascoola pojkvän som nyss tattuerat in sin tionde tattuering, det var ett spindelnät över armbågen, det var coolt som fan, sen att han fick blodförgiftning och gick på pencilin hela festivalen var lite bull, han kunde ju inte dricka öl, vilket är huvudnumret på en festival! annars var han lika cool som jag, om inte lite coolare, han hade också converse med hål, fast hans var svarta. han spelade gitarr i ett band och en dag skulle han bli rockstjärna och jag skulle avguda honom i en hel evighet. när vi kom hem tattuerade han in mitt namn på vänster bröst, det var fint. efter nästan två år gjorde vi slut och en dödskalle fick radera bort mitt namn på bröstet. man ser fortfarande att det står elin skrivit på chrisses bröst, om man tittar nära lite från sidan finns konturerna kvar, i en hel evighet. och dom vita conversen står fortfarande kvar i hallen hos mig.
han är inte rockstjärna, än! men han är ascool.
