gå ut och vad glad, din jävel
idag har jag varit effektiv, händer ju inte så ofta. men jag har spelat galet mycket gitarr, vissa dagar är jag helt värdelös, dom dagarna får jag lust att slänga gitarren i väggen och be den dra åt helvete, men jag älskar den så mycket så jag gör aldrig det, vilket är tur. andra dagar är går det riktigt bra, det är väl att ta i och säga att jag är grym men jag måste säga att det går bra. jag har tränat idag också, stor applåd för fröken! sommaren 09 har satt sig i huvudet på mig, och med den där knölen på magen tänker jag inte visa mig på någon strand, och eftersom jag älskar stranden och havet och solen och sommaren och allt det där ni vet så ska knölen bort, knölen av fett från flottiga chees.
på tisdag ska jag bli verifierad, känner mig nästan lite nervös så började planera redan igår, det ni! men som tur är så har jag dom absolut bästa med mig!
min favorit gäst var på jobbet i förrgår också, han är sinnesjukt snygg, men jag har bestämt mig för att byta favorit, för det finns en annan som är ännu hetare än sinnesjukt, god damn säger jag bara! jag skulle berätta mitt beslut för emelie och råkade säga hans namn lite väl högt, det är då hon tittar på mig och säger: du vet om att hans kompisar sitter ute i lobbyn va? ibland är jag allt bra klumpig, vi kan väl hoppas på att dom inte hörde det. men den människan, ja jag har inte ord att beskriva, det är knappt så man kan behärska sig och man får lust att slänga sig över kassadisken och hångla upp honom när han kommer dit, och det är svårt att höra vad han beställer för man kan lixom inte sluta titta på honom så när han beställt färdigt har man ingen aning om vad han ska ha, braaa dääär!
igår var jag på fika hos mor, det kändes riktigt som sommar! hon har fått så fint i sitt vardagsrum och jag är avundsjuk! emil och pamela var också där, mycket trevligt. bror min var ju på dylan i lördags, blir man lätt avundsjuk ellor. och någon dag innan vad dom och kolla lundell, ja, di rige di kan! men lundell ska spela på sofiero i sommar, och jag är där, det vill jag försäkra er om, big time! det stör mig än att jag inte kommer få se winnerbäck i sommar, det är nog första gången jag inte ser honom på flera år, det kommer kännas tomt utan dig min älskade!
igår kom jag och tänka på mitt lilla smutron ställe, jag åkte aldrig dit förra året, tror inte jag hade tid någon gång. och man kan bara vara där på sommaren. det är nog det absolut finaste stället jag varit på. om jag inte minns fel var jag där första gången med pappa och ulla för flera år sen, sen dess har jag varit kär. så inom en snar framtid, när vädret har blivit bättre tänker jag åka dit och jag hoppas min älskade andrea joinar med mig.
nu måste jag sluta hänga här och göra något vettigt med min tid, tydligen är det viktigt.
men först tänker jag bjuda på en bild på uffe
hittade även en bild från mitt smultronställe
sviss på gröten
sätt på dig din vackraste klänning
högskoleprovet ja, jo det skrevs igår. och jag var där. många andra var också där, det var lite som att vara tillbaka i skolan, alla människor av alla dess sorter samlas. nördarna, de konstiga, de snygga, de fula och allt vad det nu finns. jag funderade ett tag (vilket jag hade tid med när jag inte fattade frågorna på provet) på var jag själv skulle placerat mig, men jag fick aldrig något svar så jag fick koncentrera mig på provet istället, doh!
i alla fall, provet var riktigt roligt att skriva. givetvis var det omänskligt, men där fanns en del man kunde tänka sig att klara av. mattedelen var jag körd på direkt, när jag läst första frågan såg jag nog ut som ett stort frågetecken sen kollade jag mig omkring om någon annan fattade, tydligen! alla satt med sina linjaler och matematiska uppställningar och pennorna glödde nästan hål på pappret. jahapp, nä men då vilar jag så länge då..? men jag uppmanar alla att skriva det! do it!
mitt hem har förfallit, hur fan ser här ut? haha, ja ni skulle sett det! mitt nästa projekt blir balkongen, för nu kommer våren och då ska där vara fint ute, just nu används den mest som förvaringsplats, galet dåligt.
till påsk kommer min fina syster ner till skaene, fabulous!
i en annan del av eslöv:
"jae vill hae en ståår jåoerbaer milkshake"
"björnbär?! nää, det har vi inte"
C.G
idag känner mig helt, totally störd. dessvärre kan jag inte sätta fingret på vad det är, men min själ känns fuckad. vad hade jag väntat mig. och varför väntade jag, eller snarare på vad.
måste säga att det är lite scary, men små vardagliga saker ger mig små tecken, det är ödet, jag lovar och svär. förr trodde jag inte på det, och det kanske bara är en illusion, du kanske måste tro. hur det än är, spelar ingen roll, för dom finns där. och ibland inser jag varför det händer, och det är scary. är det då man börjar tro på sitt undermedvetna? antagligen letar jag bara efter dom små vardagliga tingen för jag tycker det är så häftigt. och den där JB, ibland kan han följa efter mig i flera dagar, hälsar på mig ibland flera gånger om dagen, var jag än sätter mig, i bilen, i stallet, på jobbet, när jag shoppar, han hälsade till och med på mig när jag var på mönstringen och skulle cykla, tror det var därför jag inte klarade det. kommer in liiide taggad, nu jävlar tänkte jag, och när jag börja tappa krafterna och behövde den där sista kicken, då kom han.. då gav jag upp och tänkte, okej, din jävla fitta, är det såhär du ska ha det! och det har ALDRIG slått fel när han hälsar på. svårt att hänga med? tur att bråte vet.
till min stora förvåning har lagsi lämnat jorden och är nu i hästhimmlen. den vackra lilla pojken, vila i frid. ♥
snubben som jag drömde om häromdagen, han som jagade mig på cykel och skulle skjuta mig. han ska jag bo på samma hotell med, under samma tak, vi ska gå samma kurs, sitta i samma rum, kanske till och med vid samma bord, tänk så måste jag sitta brevid honom, tänk så måste jag dela taxi med honom någon gång, tycker det låter livsfarligt så funderar på att skaffa besöksförbud till honom. dra med mig ett par livvakter upp som håller honom minst 150 meter bort. eller jag skulle gå över gränsen då?
jag har iaf hittat en annan blogg jag gillar, så kanske det blir ett byte då.
tack för idag, slut för idag.
den tjocke med dom feta
nöjd
jag hörde en låt ikväll, vi behöver inte nämna vilken, men jag var besatt av den för ungefär tre, fyra år sen. den var så vacker då, och den sa allt. när jag hörde den ikväll blev jag som manisk, jag blev helt kall inombords, kallare än vad jag i vanliga fall är. jag kände mig plötsligt som världens minsta människa, började omedvetet pilla på saker som låg runt om mig, kände nästan för att gråta och började vaggade fram och tillbaka som ett annat sär. jag fick stänga av, ville inte höra, ville inte känna. jag är en bättre människa, tack gud för det. och jag ska aldrig mer lyssna på den låten, men det är allt bra lustigt hur musik kan framkalla en så stark reaktion, inte sant?
jag hatar människor som säger att jag är smal, folk som säger att det är farligt och att jag måste äta. varför säger ni aldrig till tjocka människor att det är totalt livsfarligt att vara överviktig, att dom kan dö i fetma och alla sjukdomsrisker det finns med att vara fet? det är för känsligt att prata om. det är inte synd om tjocka människor. alla väljer vad man ska äta, alla väljer hur mycket man ska motionera, alla väljer hur sunt de vill leva, även så tjocka människor. givetvis finns det de som är sjuka, både tjocka och smala, aneroxia och vad det nu kan vara. men dom andra då? det är inget känsligt att prata om, om det nu är sånt ni vill prata om när ni beklagar er för att jag är smal så kan ni lika gärna berätta för gannen hur fet hon är, eller så kan ni bara hålla käften..?
igår blev jag onödigt arg, igen. förlåt. jag spydde upp all galla och spotta det på dig, när jag var färdig och insåg att du försvunnit ner under jordens yta fick jag genast dåligt samvete och gav dig en hjälpande hand. jag kan inte svara på varför det händer, det bara blir så.
när jag var i stallet idag kom jag och tänka på en annan konstig sak. jag har en av världens mest nervösa hästar, och det enda som hjälper på den söta prinsessan är att vara lugn och hård, men rättvis. hur kan jag, som har den absolut kortaste stubinen, klara av att vara så lugn? jag kom på mig själv, när hon slängde sig, trängde in mig i väggen och trampa på mina fötter, att jag bara står och kelar med henne och myser. till slut blir hon lugn, och då förstår man varför man älskar henne. varför man tycker hon är något av det vackraste som finns. och då är man plötsligt glad att man stannar hos henne och håller om henne när hon brister. och varje gång jag rider har jag glömt sen förra gången vilken heeeeeeelt fantastisk galopp hon har, så när man väl kommer dit är det som om himlen har öppnat sig, själen suger åt sig all lycka, äntligen kan man dra ett djupt andetag, långt ner i lungorna, vinden viskar försiktigt i öronen och man kan höra varje steg hon tar, jämt och fint, runt och lungt. dom tunga hovarna slår mot grusvägen och lämnar marken lite upprivd. hennes öron är spetsade, hon glänser av lycka, manen svajar med hennes steg, fram och tillbaka. jag sitter djupt i sadeln och kan känna nästan varje kroppsdel av henne, vi blir till ett. ett stort gung av hennes fantastisk galopp. det är en känsla som kan jämföras med att ha nått regnbågens slut.
idag känner jag mig som en helt fantastisk människa, jag är nöjd över att vara jag.
hejpåer
ohlala jag vill ha dig!
vilken aktiv bloggare jag är, nästan så det börjar bli lite pinsamt. frågan är varför jag är uppe nu, jag vaknade halv sju och var givetvis super pigg, varför kan jag aldrig vara det när jag ska upp och jobba. så jag tänkte ju att jag skulle köra bort till nova och handla dom där jävla jeansen, det är ju det enda jag kan tänka på, dom fina jeansen så jag blir väl så illa tvungen att köpa dom. sen insåg jag att nova inte öppnar förens tio, vafan är det för en tid? sjysst då! nämen det ska jag komma ihåg.
jag har blivit tokig i ulf lundell, och då menar jag inte han personligen som jag är tokig i per morberg, utan mer uffes musik, fasen så bra han är då. "hon gör mig gaaaaalen, hon kan bli min frihet, hon kan ta mig uthärifrån" vissa av hans låtar är hyffsat lätta att spela också, så då gör jag det. bror, kära bror, när ska vi ha lektion? jag måste lära mig att ta ett F, det känns omöjligt, lika så ett C, min hand är typ för liten, jag kan inte tänja mina fingrar så långt, är min gitarr dröm körd nu?
häromdagen undrade min granne om jag släpat in en kontrabas i lägenheten. då tänkte jag, vilken dum jävla fråga, om han nu tycker att jag spelar för mycket eller för hög musik kan han väl säga det istället? jag avskyr folk som inte kan säga vad dom menar eller tycker, utan ställer en korkad jävla fråga som ska spinna vidare till det rätta svaret. men såfan heller tänkte jag och stirrade på honom som om han var dum i huvudet och sa nä, har du? sen gick jag in och stängde dörren. fick lite dåligt samvete sen att jag var så otrevlig, han verkar ju så snäll, men jag orkar bara inte med sånna människor. och dom andra grannarna har flyttat tillbaka igen och börjat med sina extremt högljuda sexuella lekar, dom bodde här förra sommaren också, men sen flyttade dom, dessvärre har dom kommit tillbaka nu. och det låter verkligen sjukt, i början trodde jag att han slog henne, men sen insåg jag att det var en sexuell lek, det är inte så att jag sitter och lyssnar, det går bara inte att undvika, det hörs till och med när man går ut på parkeringen. mycket lustigt. det är som om dom inte ägnar dig åt något annat, dom kanske ska skaffa barn? då ska man stå ut med en skrikande ungjävel också, åh! det är som en jävla cirkus. detta resulterar då till att jag måste lyssna på hög musik väldigt ofta, så det är inte mitt fel att jag har en kontrabas i min lägenhet.
jag tror jag ska byta blogg, den här börjar bli så tråkig, jag vill ha lite mer haj-tek så man kan göra massa roliga saker. man kan inte ens lägga upp ett filmklipp här. man kan lägga in bilder, ha fet text, kursiv, understruken eller överstruken. med andra ord, asdåligt. men sen måste själva sidan vara clean, jag pallar inte med massa reklam och såntdär, bara snyggt och ljust. det är kul att jag ens lägger ner tid att fundera över om eller vilken bloggsida jag ska byta till.
nu är emelie i thailand och tittar på thailändska horor och äter massa thailändska saker och solar på den thailändska stranden, jag tror hon kommer köpa en thailändsk elefant också. undrar om hon kanske blir thaländska till slut? ikväll efter stägningen ska jag också till thailand och hälsa på emelie, sen ska vi göra massa thailändska saker som dom bara gör i thailand. vi ska även införa våffeldagen i thailand, för i thailand har dom inte det.
för övrigt kallas även våffeldagen Jungfru Marie Bebådelsedag och firas den 25 mars, nio månader före jul, för att högtidlighålla att Jesus "blev till". Jungfru Marie bebådelsedag handlar om hur ängeln Gabriel bebådade (förutsade) Jesu födelse.
År 1684 infördes traditionen att, när 25 mars infaller i stilla veckan, fira jungfru Maria bebådelsedag på lördagen före palmsöndagen eller på tredjedag påsk. Medan denna tradition fortlever i den katolska och ortodoxa kyrkan är seden sedan 1953 ändrad i Svenska kyrkan, där dagen numera alltid firas på söndagen som infaller 22-28 mars, såvida inte palmsöndagen infaller under denna period eller tidigare; då placeras Jungfru Marie bebådelsedag på söndagen före palmsöndagen.
men det var inte det vi frågade efter va?
igår såg jag Henne, kvinnan som förstörde mitt liv. jag fick grova och kraftiga uppstötningar och höllt på att spy ner mig själv. hemska, hemska människa, jag hoppas du blir påkörd av en buss och dör och bränns i helvetet tillsamans med alla andra hemska människor. att man ens kan säga som en annan människa, det trodde jag aldrig. jag trodde aldrig att jag skulle önska en annan människa all olycka och helvete, men till Henne gör jag. det är tacken från mig till dig.
nu ska jag ut med min söta vovvsing i det helt fantastiska vädret! tack gud för att du är så snäll mot mig, jag lovar att en dag ska jag vara snäll mot dig också, den dagen är bara inte kommen än.
tack för mig
jag vill
är det fler än jag som märkt hur fantastiskt bra timo räisänen är. jag har helt missat det tills nu, märkligt. så har ni inte lyssnat kan ni gå och göra det nu direkt.
jag håller på att slita mig själv i stycken, varje dag. även fast det kanske inte verkar så gör jag faktiskt väldigt mycket varje dag, eller gör och gör, jag tänker tok mycket. om jag ändå tänkt såhär mycket under min skoltid. och det gör mig galen, att tänka så mycket. eller framförallt vill jag så otroligt mycket, jag vill göra allt, men det förstår jag ju själv att jag inte kan så därför måste jag välja, och med min sjuka beslutsångest förstår ni själva att jag inte kan välja något, så jag har nu istället börjat prioritera allt jag vill... det går sådär. det bara snurrar i skallen som man säger, och sen blir inget gjort. ovanpå allt kom min fantastiska chef häromdagen och gav mig datumen till kursen, jaha. så nu blir det kurs..? ja,okej,jaha,njaa,jajadå, vad ska jag säga? tack kanske, eller typ, det var ju snällt, men jag är ju inte ens säker på att jag är kvar till sommaren? eller snarare så är jag ju inte det, för har jag inte sagt upp mig så har jag hängt mig i en skogsdunge där fåglarna kvittrade vackert för mig och snaran drog åt min vackra hals, eller hur. men kursen är bokad, och jag ska dit, sturup-bromma here i come.
sen sa min chef; jag vet att du inte vet vad du vill, och att du har tusen möjligheter och att du vill se världen, men eftersom du inte kan bestämma dig så har jag bestämt åt dig, nä det är inte usa, men det är en mcD kurs och den är i sthlm. än en gång, jag har en amazing chef.
något som gjorde mig upprörd häromdagen, eller snarare ledsen, var när tv4 var hemma och gjorde ett reportage hos någon politiker läs helt ointressant människa. den ointressanta människan var ute och gick med sina hundar och tv4 följde med honom ut samtidigt som dom intervjuade honom. dom filmade omgivningen och sådär, men bara den ena hunden hela tiden, man såg att där sprang en annan också men den filmades aldrig, bara på håll en gång. vill ni veta varför? givetvis för att den ointessanta människan hade en staffe, och det kunde man tydligen inte visa. en ren och skör mördahund, usch och tvi, sånt kan vi inte ha i tv. era jävla fittor, fega jävla as. att ni ens våga kliva av er bil när där fanns en sån hemsk hund i närheten? nä men det gör mig ledsen, att det kan ligga en sån stor skugga över dessa fantastiska hundar, att folk har så hemska fördomar.
jag vill ha en ny lägenhet och värme och sommar, ett nytt jobb, en grand danoir,en staffordshire bullterrier, en american pit bullterrier, dom fina jeansen på gina, en resa till spanien, eller till italien, igen, eller till kroatien, eller till ryssland,eller thailand, eller uganda, jag vill ha ett litet sött hus på landet , en till häst, kan ta en lägenhet i sthlm också, eller varför inte ett bergshus i österike, kan ta ett par miljoner också, när vi ändå är igång tänker jag.
ja ni ser själva, man har många drömmar, och man kan köpa alla för pengar, vilket folk brukar påstå att man inte kan, men jag kan. iaf ett par stycken.
sen vill jag ju bli polis också, men där måste man tydligen vara smart, där sprack det direkt för mig.
framförallt vill jag lära mig spela gitarr, och det ska jag göra nu.
slut för idag, tack för idag
begär
jag är kär i per morberg. vilken man det är, eller snarare är han mannen. han representerar männen. han är kraftfull och stark. han har svart bälte i judo och är en jävel på att laga fantastisk mat. han spelar teater som ingen annan kan och hans största intresse är att jaga; gå ut med bössan, smyga sig på ett levande byte och ha ihjäl det... och dessutom är han vacker som en gud. och jag är förälskad.
jag hyrde en säng på akuten häromdagen. vi vet ju alla att det är något fel på mig, inte riktigt som alla andra, men det var inte därför, jag hade bara inget annat att göra. det togs provor hit och dit, och dom tryckte in nålar i min sköra lilla kropp. jag kände mig nästan som en drogmissbrukare där jag låg i min sjukhussäng och den där hitler belysning rakt i fejjan. sen somnade jag.. när jag vaknade var jag helt ovetandes om var jag var, min kropp smärtade och när jag slog upp ögonen stog där en ofantligt snygg man i vita kläder, lutandes över mig. är jag i himlen nu? men så var inte fallet, snarare var han läkaren. jag kände mig sådär snygg, jag var tvungen att ligga och kisa med ögonen för hitlerbelysningen, jag glömde visst sminka mig innan jag åkte iväg, håret var som en stor klump och jag var totalt svettig och febrig. dessutom hade han en väldigt stor guldring på vänster ringfinger, jag kände att hoppet lite var ute. sen sa han något väldigt märkligt som jag än idag inte kan förstå: elin, det är inget fel på din hjärna.
ehm, hur tänkte han där? det kan ju vara för att jag hade tagit mina mediciner den dagen så han kanske inte kunde se all märklig aktivitet där brukar vara inne, han kanske inte kunde höra alla konstiga röster där inne, eller se hur alla små gubbar springer omkring och jobbar sig svettiga för hålla ihopa allting där inne. när jag var liten trodde jag att det bodde små gubbar i min mage, dom fungerade typ som gruvarbetare. alla hade hjälmar på sig och arbetskläder och olika redskap dom använde för att magen skulle fungera korrekt. jag menar bara en sån grej, hur kan han då säga att det inte är något fel på min hjärna, det vet vi väl alla att det är.
jag blev i alla fall inte mycket klokare efter det sjukhusbesöket.
sen får vi inte glömma att säga, tatatataaa! min sötaste sugardaddy är en fri man. han är fri som en liten fågel och det är helt fantastiskt. i fredags blev han firad, något jag inte hade en aning om förrens han sa det. tydligen hade han sagt det flera gånger innan, att det var fredagen den 13:e, men som sagt är ju jag den mest förvirrade och tankspridda människan som kan ha gått på jorden så jag lixom lite missade det där. han påstod att han hade det bra ändå, trots att jag inte var där, något jag är mycket tveksam till.
slutsnackat, allt jag vill är att ha det varmt och spela gitarr, är det för mycket begärt?
hola
jag har bestämt mig nu för något, så länge. jag tog helt enkelt saken i egna händer, en stor applåd för fröken lunderot. jag ringde och pratade med min gigantiska chef igår, jag var lite nervös och det tog säkert tio minuter innan jag kom till saken, försökte kall prata lite och se vilket humör han var på så tillslut fick han fråga om det var något speciellt jag ville. eeh, jodå, såatte, jag tänkte på en sak, ehm. eeh. sen kom det, han blev arg. och då blev jag också arg och tänkte, nä men skit i det då gubbajävel! men jag sa inte det, räcker med att jag gjort det en gång tidigare. sen sa han inget på säkert en minut, den minuten kändes som en halvtimme. efter det kom en suck och sen sa han, klart du ska göra det olga. oooh, ja, det ska hon, ollan! tack gud. och tack än en gång för att jag har en amazing chef.
efter det samtalet ville jag bara hem och fixa allting, istället för att gå hem och sätta mig och drömma så skulle jag göra det jag drömde om. andrea kom, vi käkade god middag, drack vårt fina vin, åt den finaste, godaste chokladen och johan fick underhålla oss i bakgrunden. efter det promenerade vi bort till ariman, tokigt lite folk och dålig musik.
i natt drömde jag om att dom gjort inbrott i min lägenhet, så när jag kom hem var allting borta, allt utom min gitarr. och jag blev så glad för att se den, det spelade ingen roll att allt annat var borta, för dom hade i alla fall inte tagit min gitarr. lustig dröm. jag har verkligen drömt lustiga drömmar sista tiden, och ungefär en gång i halvåret drömmer jag någon fruktansvärd dröm som maler i min hjärna flera veckor eller månader efter. och jag har kommit på att oftast är dom inspirerade av filmer, nån scen i en film som har satt sig fast på min näthinna, som sen spelar upp sig i min drömm, fast med helt andra människor och på en helt annan plats, men med samma budskap. och dom är alltid fruktansvärda och jag kan gråta i timmar efter. en gång var jag så ledsen att jag var tvungen att sjukanmäla mig från skolan för jag var så ledsen så jag kunde bara sitta i min säng och gråta, låter ju helt sjukt nu när jag säger det, men jag överdriver inte.
den värsta drömmen jag drömt var när dom slog ihjäl marcus. dom var så många, skulle nog säga en 20 stycken som bara slog, och slog, och slog. och han såg hemsk ut, det var blod överallt. redan efter ett par slag så hade han svimmat så dom fick stå och hålla honom uppe för annars ramlade han ihopa, huvudet bara hängde och man såg knappt att han hade något ansikte kvar, hela han var sönder slagen. dom stod en bit ut i havet, hade vatten upp till knäna. och jag stog på stranden med apollo, jag bara skrek och skrek och grät hysteriskt. det var sommar och mitt i natten, det blåste ute och vågorna slog upp med blod från marcus. efter en stund slutade dom, släppte honom i havet och gick därifrån allihopa, ingen sa något dom bara gick. jag skrek efter dom men ingen vände sig. sen sprang jag ut i havet, jag ramlade flera gånger, jag fick knappt luft och var så rädd. sen fick jag tag i honom, drog upp honom på stranden, han var jätte tung och jag fick kämpa som ett djur för att få honom upp från havet. sen satte jag mig på stranden med marcus i famnen, han såg ut som fan och han var död. där satt jag och kramade honom, grät hysteriskt och vaggade fram och tillbaka. sen slutade det att blåsa och marie kom gående i sanden. hon sa med en lugn röst att allt var okej, att jag skulle klara mig och att jag fick komma till dom när jag ville, jag frågade om jag fick komma hem och sitta i marcus säng, det fick jag. sen frågade hon om jag kunde ta hand om apollo för dom hade inte tid, jag svarade ja. sen sa hon att vi ses på begravningen och gick därifrån. jag satt kvar hela natten med min kärlek i famnen, min vackra fina kärlek som dött, han hörde inte mig när jag viskade i hans öra hur mycket jag älskade honom, han var redan död.
när jag vaknade den morgonen, jag kan helt omöjligt beskriva den känslan, det var sinnesjukt. men det jag skulle komma till, alla vet att jag är tokig i O.C och har sett alla avsnitten hundra gånger, har ni sett avsnittet när marissas pappa blir misshandlad ute i vattnet mitt i natten? han ser ut som fan och dom bara slår, och slår och slår. jag har sett det.
och nu senast drömde jag om the hitcher, sett den? jag har. obehaglig film, och det var minst lika obehagligt att drömma att man var med i den kan jag säga.
http://www.youtube.com/watch?v=osTu_mkap7A&feature=related
har ni inte sett den, så de den, men dröm inte om den.
bara för det måste jag nog se den ikväll.
nu har jag uber bråttom!
sviss på gröten.
dagens
måste börja med att säga att folk har för lite att göra. så, har ni läst tidningen idag? fröken elin "olga" lunderot var nämligen med i kvällsposten idag. coolt som attans. jodå, slängde upp tidningen idag på jobbet och den första sidan jag stannar på är alltid sidan "läsarnas". där kan man läsa om mycket, många idioter skriver in och klagar och gnäller på både det ena och det andra, sen är där även dagens garv, som förövrigt brukar vara riktigt tråkiga. sen finns det ju också dagens ros och dagens ris, som oftast brukar vara roligast att läsa, även så idag när jag utsågs att få äran som dagens ris.
för att citera:
dagens ris..
.. till den fruktansvärt otrevliga tjejen i drive-thru luckan på McDonalds i Eslöv tisdags, som kastade in påsen med vår beställning i bilen. Allt på grund av en påse minimorötter. Så illa bemötta har vi aldrig blivit innan / Helen och Malin.
jo, så jag tänkte att jag skulle klippa ut det och ha det som en liten extra detalj på mitt cv, lite spänning i tillvaron.
nä men seriöst menat, det kanske var dumt att slänga maten i huvudet på dom. men dock, helen och malin, ni var så fruktansvärt otrevliga, och det är helt okej, jag kan visst stå där och ta en del skit, ni kan säga idiotiska saker vilket bara är ett bevis på hur dumma ni själva igentligen är, men när ni trampade över den där gränsen som menar att jag har ett mindre värde som människa bara för att jag har ett skit jobb, kan jag bara inte låta bli att piska tillbaka. av någon anledning är det många som vill prova att gå över den gränsen, och jag kan helt omöjligt bara gilla läget, då får jag hellre en dagens ris i kvällan.
och givetvis skulle ju min gigantiska chef också komma idag, han tittade mystiskt på mig när han kom körande, då tänkte jag oh shit, han har läst tidningen.
olga: läst tidningen idag eller?
l-r: nä? vadå?
olga: nä okej, nä men det var inget speciellt.
l-r: okej? vad har du nu hittat på?
olga: jag!? njaa, blev lite bråk här i tisdags.
l-r: okej, får jag se tidningen?
olga: nämen, det ska väl inte vara nödvändigt.
l-r läser.
lr: okej, slängde du maten i huvudet på dom?
olga: njaa, dom tar väl i lite.
l-r: hrm, okej. det är ju väldigt vad du kan ha temperament ibland, vet du att det finns kurser att gå för att kunna kontrolera sin ilska. och sen skrattade han och tittade lite finurligt på mig som han gör när han menar att det inte är bra med det är inte hela världen med det och sen klappar han en på axeln och då vet man att han inte är arg iaf. jag har världens bästa chef!
jag är ledig i morgon, tack gud!
like a summer rose
och där var helgen över, och jag säger över med tanke på att det var min jobbhelg. och är det någon som vill berätta för mig hur jag ska kunna vara på jobbet imorgon klockan 11? för jag har absolut ingen aning. i morse hade jag ställt sex väckarklockor, ser det ut som jag vaknade ellor? jo det gjorde jag ju faktiskt, men inte av någon klocka. det är det jag säger, jag måste vara medvetslös när jag sover.
varje kväll när jag kommer hem från mitt underbetalda, tråkiga, meningslösa arbete med inkompetenta medarbetare (nä, inte alla) lovar jag mig själv att jag ska därifrån nu, det har jag sagt i ungefär ett år. nä det har jag inte, men i alla fall en månad, på riktigt. mitt största problem och anledningen till att jag inte gör något är för att jag har absolut ingen aning om vad jag vill eller ska göra, därför väntar jag bara, dag in och dag ut tills jag kommer på det. men när man sen inte orkar vänta längre och är desperat på att få komma bort så gör människan automatiskt vad som krävs, och det är precis vad jag gjort, jag har kommit på min tillfälliga lösning på problemet, vilket är det bästa jag kunde gjort. för igentligen vet jag ju exakt vad jag vill, men jag vill inte nu, inte än.
jag har snöat in helt på kanye west-stronger, den var dålig som attans innan, och fast att jag inte gillar den så har den det där lilla extra ni alla där ute verkar söka efter. så den kanske är något för er också.
som sagt, mina grannar hatar nog mig ännu mer nu när jag sitter uppe sömnlös om nätterna och försöker kommunicera med min gitarr, det är, för er som inte vet, ungefär som att prata med en vägg. och sen spelar jag i timmar, samma låtar, om och om igen, för jag kan bara tre. och jag kan tänka mig att det inte låter så fantastiskt vackert som jag tycker att det gör.
jag har sagt det innan, och jag säger det igen. jag är kär i carolina gynning, idag igen.
