lars

jag ar tok, tok kar i amsterdam!

maj gad!
lördag kväll. malmö. förfest. trist. halvkass musik. tristess. längtan till sommaren. ska vi gå nu? en öl. två öl. om ändå andrea vore här. taxi. kö. debaser. öl igen. snygg tjej. snyggare man. söta människor. öl igen. tjock kvinna. trist igen. dansa. kissa. kissa igen. taxi. hemma.

det är så dumt att säga det sådär. missuppfattning, för att folk inte förstår. så jag ska inte säga det sådär, om jag bara skulle prova och nicka och le en gång?
imellan åt tror jag att jag har människoallergi. finns det? eller har jag så vriden inställning? jag tycker nästan alla männsikor är tröga, de går mig på nerverna, irriterar, korkade frågor och idiotiska kommentarer.
och alla dessa tjej-tjejer. menar ni allvar?

eller så är jag bara bitter. jag vet inte. för det finns ju faktiskt, helt underbara människor! människor som jag avgudar och skulle gå under utan. människor jag älskar. människor jag tycker om.
jag ser bara ingen anledning till att prata med idioter.

nu måste jag packa. imorgon tar flyget mig till amsterdam, drogerna och alla vackra kvinnor. eller åtmistonde, amsterdam.


 

om mitt flyg inte går på måndag morgon kommer jag personligen spränga hela Island i bitar.

just nu känner jag mig brutalt understimulerad. och enormt stressad. om mindre än en vecka åker jag till sthlm, och jag har så sjuuuuuuukt mycket kvar att göra innan dess. jag har knappt tid att sova, ungefär så känns det. och innan idag slog det mig, tänk så kommer jag inte in i höst på det jag sökt. jag kan omöjligt jobba kvar ännu ett år, så i ett desperat försök sökte jag två utbildningar till idag. mest för säkerhets skull. om två veckor är jag, vid just denna tidpunkten på dygnet, i amsterdam och tycker livet är helt fantastiskt och underbart. jisses vad jag längtar tills dess! för detta funkar inte, natten kommer sluta med att jag är uppe och tvättar, pluggar och städar istället för att sova. sug!

slaktbilen var hos grannen nyss, för andra gången idag.
hata är ett starkt ord. men jag hatar när den är här. jag vill inte se och inte höra.
men jag tänkte att det kanske inte är så farligt som jag föreställer mig, så jag öppnade fönstret i köket och tittade på.
jag grät som en förskräckt barnunge. det är säkert hur töntigt som helst. men fy så hemskt det är.
fina, fina, underbara djur. inputtade med sparkar och elstötar i en trång lastbil där dom nästan får stå ovanpå varandra för att så många som möjligt ska få plats.
deras söta trynen trycks ut genom de små gallerna, andas frisk luft för kanske första gången, och definitivt sista.
jag hör deras skrik ända hit. och det skär i hjärtat.
älskade, älskade, fina ni!

och på andra sidan dörren står ett as. ett as utan hjärta. ett as med grisfösaren i högsta hugg. gör sitt jobb. jag skulle hellre offra min egen kropp och själ än att ställa mig i asets kläder med grisfösaren i handen.
jag vill se det aset våldtas till döds! det är du värd.

god morgon!
jag friade till kameran igår... och den svarade ja!
äntligen är vi ett par. givetvis är jag fortfarande gift med min andra kamera samtidigt. jag vet att polygyni inte är tillåtet i sverige. men det skiter jag i, jag älskar båda två lika mycket!

och det är ju ett sånt förträffligt väder ute idag, så min nya babe ska få visa vad han går för.

ikväll ska jag leka med min älskade annabanana aka sliren. DU ÄR BÄST DARLING!


min nya babe.

min oldie





OCH, för att inte glömma!
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, BÄSTA ISAK!

jag har blivit kär. i en kamera.
jag har ju förstått att det här med kärlek och livskamrater inte är min grej. men att jag skulle falla för en kamera var inget jag trott.

som det kan gå.

om jag skulle fria då?

kom hem nyss. gigantisk spindel i hallen välkomnade mig. sådär ball, jag skulle döda den men den var då ohygligt snabb och sprang in bakom garderoben. nu är jag hyper paranoid att det är spindlar på mitt rum igen. här är så många gömställen, och dessutom har jag inte städat på ett tag vilket innebär att dom ser dammet och stillsammheten so ett trevligt ställe att bo på. det enda rätta är att inte ha några möbler, städa fem gånger om dagen, aldrig öppna fönster eller dörrar och alltid hålla ventiler stängda. undra hur, eller mer, om man kan bo så. jag borde ta tag i mina problem en dag. och för guds jävla skull, kan någon slå mig på käften om jag inte skickar in mina papper imorgon, det MÅSTE göras! nu säger jag och alla mina spindelvänner god natt.

god middag!
jag hittade min kamera sladd långt inne i garderoben, nerstoppad längs ner i en väska. så nu är alla bilder inne och ni kan kolla på dom här: http://elinlunderot.photoshop.com

nu ska jag köra till jobbet.

hejochhej!

jag ska bekänna en sak som kommer få er alla att falla av era stolar. håll i hatten.

jag vet en, som är världens vackraste människa.

för att klargöra, så var jag inte hög på kokain. fast jag hade en grym kväll med min älskade andrea.
jag fann också, vad jag trodde var, drömmarnas man. jag var kär i typ en halvtimme, skithäftig känsla!
han var snygg som sådär få kan vara, hade ögon som tindrade, ett leende man skulle dö för och samma torra humor som jag.
man kan säga att han var jag, fast man.
han hette komiskt nog markus, han hade, ännu mer komiskt, en mamma som hette marie.
och sen tog han av sig mössan... och hade inget hår.
det var en brutal besvikelse för jag hade verkligen föreställt mig massa brunt, slarvigt, halvsmutsigt hår under den där mössan.
och då kände jag, nej, drömmarnas man har hår på huvudet!
sen blev jag nykter. och då hörde jag alla konstiga kommentarer han sa och då kände jag, hans hiss går nog inte hela vägen upp.
sen var han som en fastklistrad, störande, kliande igel på min arm. då funderade jag på hur jag skulle kunna slänga ut honom genom fönstret på bästa, diskreta sätt.
så tittade han på mig och sa:
du är inte kär i mig längre va?
nej, jag vill skiljas.

det jag vill betona är bara hur dåligt omdömme man kan ha fyra på morgonen, efter intag av diverse alkohol. hade jag inte druckit så mycket vin, hade jag inte heller behövt bli besviken över hans hår, eller icke hår. för då skulle mitt omdömme vara så på topp att jag troligtvis aldrig ens sagt hej.

nu är ännu en helg förbi. det är så trist, så trist! men snart, mycket snart, åker vi till amsterdam. det ska bli hur skönt som helst. heja amsterdam!

hejdå

jag har blivit helt magiskt förtrollad av jakten på julia i svt. det är så förbannat bra med teater. det är magi. romeo och julia måste vara det vackraste som finns.

har ni inte kollat på det, måste ni göra det. det är så värt det. spola fram till 20:e minuten i klippet och kolla, blir man inte glad av det där så vet jag inte vad man är gjord av. 

Julia!
Ja?
Säg mera, ljusa ängel, du som svävar så praktfullt där i mörkret över mig.
Romeo, Romeo.
Varför är du Romeo?
Förneka din familj, välj bort ditt namn.
Vad är ett namn?
Det vi kallar ros skulle ju dofta lika underbart vad det än hette,
Och om Romeo bar ett annat namn så skulle han ändå vara allt det han är.
O, Romeo, välj bort ditt namn, det är inte ens en del av dig.
Byt ut det,
mot hela mig.


jag blir tokkär!

http://svtplay.se/v/1951252/jakten_pa_julia/del_3_av_10

jag måste bara säga en sak, hujedamej! jag kan inte sluta skratta.

glad midsommar!

yo!
jag dammsugade nyss hela huset och hittade tre spindlar och dammsugade upp allihopa. hur grym är inte jag? dom gömmer sig verkligen på sjukt grymma ställen. skulle vi lekt kurragömma skulle jag aldrig hittat dom.
tur nog har jag inga spindel kompisar alls, och behöver därför inte leka med dom.
jag råkade dessutom ta på en. TA PÅ! jag hann inte känna hur det kändes så jag vet inte. men äckligt var det säkert!

ja, det var mest det jag skulle säga. jag börjar bli grym på det här med spindlar.