lars

det har börjat klia i mina flyttafingrar... igen.

efter en kall vinter i vår lilla stuga har äntligen sommaren kommit. sommaren är lite anledningen till att vi ville bo här, trädgård att pilla i, man kan sola var, när och hur man vill. grilla varje kväll om man skulle vilja. det är nära till havet, vi kan cykla dit på 5 min. häromdagen packade isak mat och öl i en väska och sen käkade vi middag nere på stranden.

lite det där är ju anledningen till att vi vill bo här.

stugan är fantastiskt mysig, altanen är underbar och vindruvorna växer så det knakar det ute.

allt är som gjort för att vara fantastiskt.

men.. som vanligt börjar det bubbla inom mig lite grann.

en tanke på en bättre plats, roligare miljö, varmare säng om vintern och andra inredningsmöjligheter.

det finns en anledning till att jag aldrig har köpt en bostad.

jag kan inte stanna kvar.

det handlar inte om att jag inte trivs eller att jag inte är nöjd.

det handlar om att jag vill prova nytt och annat än det jag har. och oftast längtar jag tillbaka till det jag hade, den lägenheten, det rummet eller det där huset.

aldrig kan man bli nöjd med det man har, och det är väl kanske lite min tanke.

bor jag i hus på landet med trädgård, grillkvällar, fester, musik hur högt jag vill, gå naken när och hur jag vill, utan grannar, lösa katter som kommer och går som du vill så längtar jag alltid tillbaka till en lägenhet i stan.

och när jag bor i stan med nära till allt, folk som rör sig, liv och rörelse, fin lägenhet och allt det där så längtar jag alltid tillbaka till lugnet och ett hus på landet.

så nu har vi bott här i vår stuga i lite mer än ett halvår, och just när jag börjar känna mig hemma, alla saker har sin plats, trädgården blomstrar, grillen går på högtryck. DÅ får jag en känsla av: åh, en lägenhet i stan, en öl på en uteservering, en promenad i stan på kvällen, smidiga lösningar.

vad jag vill är att ha en hästgård, fint ställe, men inte överdrivet. bara lagom, ett gulligt stall där mina fina hästar kan gå omkring. lummig trädgård, fina omgivningar med skog och markvägar.

men det är bara vad jag tror, och jag hoppas när min dröm en gång går i uppfyllelse att jag aldrig längtar efter något annat, att jag kan känna att jag har allt jag behöver just där.

jag vill lite skjuta mig själv för att jag inte bara kan tycka att det är okej, nöja mig med det jag har.

att alltid bli rastlös och tycka att något så sött som vår stuga är tråkigt, det är fel.

men sån är jag, och har varit sen jag känt mig själv.

härmed lovar jag ett nytt inlägg imorgon med!

fred ut!