lars

jag älskar vårt hus på landet. det är sött. det är tyst. man kan göra vad man vill. katten kan springa runt hur den vill och jaga sina möss. man kan lyssna på hur hög musik man vill, när man vill. det är stort. man får plats med massa saker. man slipper betala för att parkera sin bil. man kan sola i trädgården på sommaren. man kan sola naken om man vill. man kan grilla precis utanför dörren. man kan ha vilda fester utan att någon klagar. man behöver inte ta hänsyn till någon annan än oss själva.
och en massa andra bra saker.

men idag när jag strosade omkring inne i lund insåg jag hur mycket jag saknar den, staden.
allting precis utanför dörren. inget körande hit och dit. jag saknar mig själv på min rosa cykel, ivrigt trampande till anna för att dricka ett glas vin en onsdag kväll för att sen kunna cykla fem minuter, lite rund under skorna, och vara hemma.
jag saknar en fin lägenhet i centrala lund, högt i taket, vitt, ljust och öppet. ingen olja som tar slut, inget vatten som slutar fungera. inga äckliga stora spindlar som springer omkring. inga möss som äter ens mat i köket.

det var dagens tanke.. men det är bara en tanke.