lars

jag är nästan helt övertygad om att jag har gjort ett av mitt livs största misstag. ett misstag jag kommer ångra mig för resten av mitt liv, mer eller mindre.
nu ångrar jag mig mer än någonsin, om tjugo år kanske jag ångrar mig mindre, men dock fortfarande ånger. eller så har jag glömt mitt misstag. eller så ångrar jag mig precis lika mycket då som nu.
det är tragiskt.
jag skulle kunna säga som pelle i kim novak badade aldrig i genesarets sjö. det gör ont att vara tjugo år och veta att man upplevt det fullkomliga.
bry er inte om att jag är tjuotvå, det låter bättre med tjugo.
och dessutom är jag tjugoett fortfarande.
en dag kanske mitt misstag gör mig lycklig. det har jag ytterst svårt för att tro på.
 
men det kan finnas en dag när misstaget går upp för andra människor, poletten ramlar ner, man tar sig samman, man inser, verkligeheten kommer närmare och blir till den dröm vi alltid levt i. och vi lever i drömmen vi aldrig trodde skulle bli verklig.
tills den dagen kommer drömmer jag om dagen när drömmen blir till verklighet.
frågan är bara när jag ska inse att dagen när drömmen blir sann kanske aldrig kommer. verkligheten kanske aldrig kommer ifatt de andra, poletten kanske fastnar när den ska trilla ner.

drömmen är bara verkligheten, fast lite vackrare.
och egentligen är det inte alls säkert att det är ett misstag. det kan vara.. vad som helst. det kan vara bra. jag vet inte hur, men möjligheten finns.
eller så kan det vara såhär, det kanske är min polett som inte trillat ner. det kanske är den som fastnat.

det finns tusen möjligheter.
och tusen vägar.
men om man inte vet vart man ska spelar det heller ingen roll vilken väg man tar.