lars

jag hatar att dom bygger om vägen där borta. allting tar hundra år! det tar hundra år att köra till jobbet för jag måste köra massa små vägar. det känns som flera mil till affären så jag pallar inte handla. antar att jag får leva på vattnet som knappt finns i kranen. ball! tack för det vägverket. förstör gärna min bekväma vardag.

jag slutade 17 idag, vilket händer ganska sällan. så jag vet inte riktigt vad man gör när man är hemma så tidigt. jag har mest väntat på att tiden ska gå så jag kan göra alla sakerna jag gör i vanliga fall. att flytta fram något känns typ omöjligt. eller mer weird.

snart ska jag springa, men inte än. klockan är inte tillräckligt mycket och det är varmt ute. igår när jag sprang mötte jag ett vildsvin. INTE OKEJ. jag tror knappt den såg mig men jag blev tokrädd och ringde till pappa och tänkte att han är nog den sista jag vill prata med innan jag dör. och även för att han har så bra lösningar på de mesta.
så pappas råd var alltså: stampa lite i marken och skvätt med gruset. sen kan du ju prata högt så dom hör att du är där, men smyg inte då kanske du kommer rakt på dom, eller dom på dig och det är inte... bra.

jag smög givetvis och var jättetyst och vågade knappt andas innan pappa gav mig dessa fantastiska råd.
sen sjöng jag jätte högt, klampade hårt i marken när jag sprang och hoppades på att ingen skulle se eller höra mig. jag menar man vill ju inte vara den skumma tjejen i skogen som inte hade en hiss som gick riktigt hela vägen upp. det är jag alla andra dagar.

nu har jag fem arbetsdagar kvar innan semestern, och förhoppningsvis föralltid, åtminstone på vikhemsvägen. fem dagar, ge mig the semester nu, please!

nu måste jag ringa annabanaakasliren. deep shit!