fröken svår.
jag kan inte tänka mig det, inte ens i min vildaste fantasi. dra ut en tand. ni hör ju själva hur det låter, totalt onaturligt. jag kan tänka mig hur det knakar i tanden och i hela käken. och det värsta är att det inte känns något, man hör det bara och känner hur de rycker och drar så man tror hela tandraden ska lossna. och allt blod, i munnen(!). blodsmak i mängder. och alla verktyg de ska ha in i munnen. nä, det går inte.
och då ska ni veta att jag aldrig varit med om något i närheten av att dra ut en tand. det här är bara som jag fantiserat ihop. jag har haft ett pyttelitet hål en gång som dom lagade på två sekunder, men det är det värsta jag varit med.
tandläkaren: men vännen, vad är det du är rädd för?
jag: dig!
det kanske är därför jag är rädd, för jag inte vet hur det är. men man vill ändå testa, så man vet. ungefär som att jag aldrig brytit något ben, det hade också varit intressant, så man vet hur det. man det är svårt att bara gå och bryta benet så ibland när jag ramlar av hästen hoppas jag att jag ska bryta armen typ, det borde inte göra så ont, men man vet plötsligt hur det är. smidigt.
men det kommer nog aldrig hända, sist jag ramlade kunde jag nog brutit ryggen om min reaktionsförmåga varit lite, lite sämre. nu blev det inte så. jag kan fortfarande gå. jodå.
men det var nog inte sist jag ramlade av. sist jag ramlade av var när jag landade på huvudet. det måste sett roligt ut. och det gjorde sinnesjukt ont i nacken kan jag meddela. då sprack min hjälm i två delar, tur att man hade hjälm så det inte var skallen som sprack i två delar. det hade nog också sett roligt ut. och lite äckligt. hjärnan hade runnit ut på marken. uh.
och på tal om hästar. jag kanske hade fel om det där gullet i söndags. otroligt vacker, men gud så störig. som en störig unge. ouppfostrad och stökig. vad har du där? vad gör du där? vad ska du nu? vad gör du? hallå?! ser du mig? klappa mig då! nu vill jag inte så stilla längre. jag går nu! jag vill ha godis! hallå! JAG VILL HA GODIS! nä, jag går ingenstans om jag inte får godis. nä, sa jag! vad ska du göra åt saken? jag väger 900 kg mer än dig, men prova du att flytta mig!
sånt där går mig på nerverna. om man har en sån stor häst måste man se till att den är fostrad. jag förstår mig inte på hästägare som inte gör något åt det heller.
det är lite som att ha en stor hund, totalt ouppfostrad. man gör det bara tio gånger svårare för sig själv.
se till att fostra era djur, nu!
allt för mig.
om jag skulle plugga lite då.
hejsvejs.
Hej, träffade alexandra stridsberg förra helgen. Hon berättade att hon hade träffat på carisma, hon kände igen hästen när hon var och hälsade på en ny kompis till henne. Hennes kompis sa att den hette carisma och att hon hade köpt den i revinge. Jag sa att du saknar henne och så skulle jag hälsa dig att hon mår hur bra som hälst fast är lite gammal. Ha det fint! :)
a, sweet. min älskade lilla ponny :)
det var ju gulligt av henne, och dig!
fast om hon är gammal, innebär det att jag också är gammal då? vi är ju lika gamla ;)
är theres kvar i malmö?
På tal om att dra ut tänder så fick dennis dela sina visdoms tänder i fyra delar för att dom skullw kunna dra ut dom. Jo förresten jag lider också av den där tandläkarskräcken.
Äsch ge upp det där med hästar vad ska man med dom till! ;)
o, emelie! tack så innerligt för att du berättade det, verkligen till stor hjälp när jag nu fått en ny tid för att dra ut tandfan!
du är min ängel i det bittraste mörker för att du säger så fina ord :) moha!
