du är vacker!
men inatt vaknade jag av en dröm om dig, sen kunde jag inte få en blund. isabella, låt inte dom jävlarna ta dig! dom som talar vitt och brett om en enda väg. dom skriker framåt och hugger i din fot så att senan går av i ditt steg. det kan hända så mycket på bara några år, du kan tappa den där blicken som är så klar. tappa dina drömmar, tappa alla svar, tappa allt du har.
sätt på dig dina tank-girl boots, den svarta klänningen och din mammas vigselring, ta dina u2 biljetter och din cohen-bok. smyg ut ur huset, säg ingenting. vi ska ha ett hemligt förhållande som två agenter i kriget. men jag slåss för dig, om du vill på den här stans colosseum.
men allt det där isabella, det känner du nog till. du är ju där själv som en prinsessa i ditt torn. har du bestämt dig än? ska du gå den säkra vägen? ja, alla dom där tillhör en förlorad värld.
du är en kvinna full av liv, dom vill fånga in dig och tämja dig, men du ska vara vild och fri. dom säger att det finns en regnbåge i smärtan, utan tårar fanns den inte där. kommer maj står allt i blom! kommer maj är snart sommaren här! isabella, kom ut inatt!
du vet förälskelsen är en tokig idiot, du slår igen dörren i ansiktet på honom men han klämmer in sin fot. när jag ser dig vill jag ta dig till en vingård i toscana. allt jag kom hit för att tända lite hopp, få det att sjuda och sjunga en stund i din kropp. det är hårda tider, folk går på knäna, vi måste lämna allt det här igen.
ja, är det inte alldeles klart min vän. du var inte född när jag dansade i gryningen, när visionen tog mig som håller liv i mig än. gå inte in i det! det finns ingenting att hämta där! bara den stora hungern som aldrig kan mättas, min vän. du måste köpa ihjäl dig för att kunna jobba ihjäl dig. du måste vara som alla andra för att dom andra ska se dig. hur många drömmar har du kvar när du fyllt tjugofem? hur många stor planer? hur många vägar hem?
vem slåss för gud idag, vem slåss för kvinnan, för dom svaga. allt det där låter som en gammal riddarsaga. för mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör. allt rusar vidare in i mardrömmen och ingen tycks veta varför. och förändringarna dom tar hundra år, det går så långsamt, så långsamt, men isabella, det går. en dag ska du lära dina barn någonting bättre du med.
vacker är den som reser sig, som vågar tro, som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter. vacker den som är sårbar, vacker den som ser. du är vacker isabella, som ett rådjur i skogen, som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen, som äppleträdgårdarna runt kivik. som vinden, som regnet, som själva livet. men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet, där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet.
isabella, låt inte som jävlarna ta dig! ser du långt därborta, se hur det ljusnar. det går en spricka i natten ifrån öst till väst. en strimma av hopp för alla trötta och frusna. kom ut så ska jag skriva den här sången till dig. det är vad jag gör, det är vad jag kan! hör du hur fåglarna sjunger? snart står morgonen i brand! isabella, kom ut inatt!
