du ska vara vild och fri

tjingan igen då.
jag har solat hela dagen, det är kanske det bästa som finns. vakna till en fantastisk sommardag, äta frukost ute och känna hur solen värmer. jag kan inte annat än att vara lycklig. ungefär ända tills nu när jag måste köra till mitt jobb som jag hatar denna veckan, troligtvis kommer jag älska det igen nästa med det idag som räknas. camilla var iaf glad idag, tvåan hade ju varit där idag och gett henne lite ögongodis. tvåan är camillas favorigäst om det inte framkommit tidigare. ettan är min favorit, och det vet vi ju alla vem han är. anledningen till att dom fått nummer är för att dom råkar jobba på samma företag och vi kan ju inte ha två stycken mr.v, i början hade vi det men det blev sån förvirring på mcd då så dom fick döpas om, ettan, tvåan och givetvis orginalet.

ibland blir jag så trött på mig själv, jag brände mig i solen igår, eller förrgår kanske, kan spela kvitta för det jag ville komma till var att idag när jag solade idag brände det som attans på min redan brända hud, så jag satte ett litet plåster som skulle skydda den brända huden.. man är ju inte blond för inget verkar det som, för hur porrigt blev märket efter plåstret då? ja, jag tycker det är synd att man inte alltid kan ta med sig hjärnan.

nu måste jag köra om jag ska hinna tanka innan också, tanka är för övrigt det tråkigaste jag vet, därför kör jag alltid tills tanken är helt torr och bilen bara går på ångorna, det är också den största anledningen till att jag alltid får bensinstopp, jag glömmer inte att tanka, jag bara skiter i det. det är också anledningen till att jag fick en reservdunk när jag fyllde år, jag antar att folk inte tycker det är kul att komma med bensin till mig. men eftersom jag som sagt hatar att tanka, gäller även det reservdunken, och det är anledningen till att den alltid är tom, därför måste folk komma och rädda mig ändå. jag är en dålig människa, ibland. dessutom har min bil blivit medvetslös igen, jag börjar misstänka att den är sjuk, därför har jag lånat pappas bil, som är mycket mer hajtek om man jämför med min som knappt kommer upp i 90... i nerförsbacke. det är livsglädje.

tack och adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback