lars

jaha okej, vad kul att alla andra varit på stranden idag, hoppas att ni låg riktigt obekvämt och att havet var så kallt att ni inte kunde bada, jag hoppas också att ni brände er som fan så ni inte kan sova inatt. jag har ju inte varit där i alla fall, jag har jobbat som en annan svensson, trots att jag heter lunderot. jag har sällan svettats så mycket som jag gjorde idag, hur kan man vara svettig på benen? har faktiskt mest försökt hänga i frysen hela dagen, jag och camilla hade möte där inne, enda stället man kan vara på om hjärnan ska fungera korrekt, vilket den ändå inte gör. i samma stund som man skriker: kan någon hämta pommes? inser man vad man gjort, helvete, jag kan ju hämta dom själv! sen ser man i slow motion hur halva styrkan av restaurangen springer mot frysdörren, någon ramlar över en brödback och är ute ur leken, en annan halkar på oljan på golvet som nått sär glömt moppa upp, men alla jagar vi dit som rovdjur, bara för att få svalka oss ett par sekunder. inte konstigt när temperaturen inne i köket idag uppmättes til 34,9 grader, kassalinjen hade lyx, dom svalkade sig med 31 grader. och när jag kom hem slängde jag mig i duschen och duschade så iskallt, ni vet så kallt så man inte ens får luft, det var inte heller så skönt. varmt, kallt, varmt, kalt, varmt. det påminde mig om duscharna i san marino, där fanns bara iskallt vatten, och vi snackar inte bara kallt, utan iskallt. så kallt att det gjorde ont på huden. skulle man tvätta håret isade det i hela hjärnan och man var nära att falla in i koma varje gång, kändes det som i alla fall. man var om inte annat helt blå på hela  kroppen, av kyla, men så fort man kom utanför dörrarna (som knappt var befintliga) var man lika svettig igen, det gillade vi. vi gillade 40 graders värme, strålande sol, härliga italienare och fantastiskt god mat. så länge man slipper jobba.

det är himmelsk kväll, vacker som själva livet. idag är första dagen på årets sommar. den är här, äntligen! jag minns idag hur jag satt i vår tre på klostergården, det hade precis börjat bli höst, sommaren var över. en del inom mig dog. när jag satt vid vårt köksbord och bara stirra, tänkte lite att mitt liv var över, hösten var på väg, min värsta ovänn. det är sånna stunder som andrea tittar på mig och säger: men snuffan, nu dricker vi ett glas vin och äter god choklad, det kommer en sommar igen, en sommar för dig! och nu är den här, hade jag kunnat se min själ tror jag att den hade varit som en stor, fin, färgglad sommarblomma.

och sen bjuder vi på bilder från helgen, uppskattade eller ej och i den sämsta kvaliten vi kunde tänka oss.