lars

idag vill jag inte gå till jobbet. jag hade mycket hellre lagt mig i fosterställning på golvet och dött. igår var där en man som skällde, skrek och kallade mig elaka saker, mycket elaka saker. jag blev så ledsen så jag började gråta, hur kan folk vara så hemska? hur kan man säga så hemska saker om och till en annan människa? vad är det ni lider av? och det gör mig så frustrerad, för jag har lovat att inte bli arg tillbaka, det har hänt så många gånger förr och nu ska det sluta, och det var mitt första försök igår, jag sa ingenting till honom, trots att det kokade inombords, trots att jag hade en puls som höllt på att spänga hål på alla ådror och vener i hela kroppen, trots att jag ville slita av mig mcdkläderna, stämpla ut och jaga ifatt hans bil, slå han med något stort och hårt till det blöder ur både öron, ögon och näsa., spotta han i huvudet, och berätta för honom vilket jävla as han är, hur fet och äcklig han är, hur mycket jag avskyr honom, sen skulle jag mer än gärna satt en kniv i hjärtat på honom, sånna som du förtjänar inte ett värdigt liv. men ja sa ingenting, jag grät som ett litet barn, för så ont gjorde det.
nu ska jag dit igen.

jag vill inte mer.

tack uffe, för att du gör min dag.