lars

det är rätt ball att det regnar. det regnade i förrgår när jag gick och la mig, det regnade hela natten, det regnade när jag vaknade, det regnade när jag åkte till jobbet, det regnade hela dagen på jobbet igår, det regnade när jag slutade, det regnade när jag kom hem, det regnade när jag gick till fest, det regnade när jag gick hem från fest, det regnade när jag gick och la mig, det regnar nu. om det skulle regna lite? ja menar, vad ska vi med sommaren och solen till när det finns regn? det är ju... kul med lite regn.
jag har börjat packa nu, jag hatar att packa, tråkigt, tråkigt och ännu tråkigare. tradigt! helst skulle jag vilja ta med mig allt jag har, för jag behöver allt jag äger och har. jo, jag skulle kunna utesluta ett par mindre viktiga saker. och jag hatar saker som tar stor plats. datorn ska med, den gigantiska pärmen måste med annars får jag åka hem samma dag som jag kom dit, skor, mina jobbkläder och mina jobbskor. allt detta fyller hela resväskan, och då har vi inte packat något av det andra, viktiga. större resväska? jag kan se mig själv gå iväg; okej, resväskan där, den påsen under ena armen, den påsen under den andra armen, ryggsäcken är på, datorn hängande runt halsen, tre jackor på mig och fem tröjor och två par byxor som inte fick plats i resväskan, två par skor i handen. ja, då går vi! och givetvis då ringer mobilen, jag får försöka knyckla in mig i ryggsäcken där jag självklart lagt mobilen längst ner, alla saker ramlar av mig, jag tappar allt på gatan och blir jättearg, folk stirrar och jag skriker åt människan i telefonen (kvittar egentligen vem det är) att allt kan dra åt helvete sen slänger jag allt, som jag inte redan tappat, i marken. sen skulle jag skrika alla svordomar jag visste, och när jag inte kom på fler skulle jag hitta på egna, vilket jag är asgrym på. så skulle detta kunna se ut, det är ganska bra att gå igenom händelsen i förväg så vet man att, njaa det här klarar nog inte mitt tålamod, vi kanske ska ta en annan väg? för jag skulle ju sluta vara arg, och sluta få hysteriska utbrott.
en liknande händelse utspelade sig när jag skulle åka till mitt värmländska hjärta, men då var jag helt övertygad om att jag faktiskt kunde bära med mig allt, det visade sig senare att jag hade fel, typ fem minuter innan jag skulle åka men då var jag så glad för att jag skulle dit så jag hade inte ens tid med att fundera på något utbrott, det slutade med att jag slängde en av väskorna i hallen hos mig och sprang till tåget för att nio timmar senare somna i famnen på den vackraste värmlänningen jag vet. denna bjuder jag på, bara så ni förstår min definition av vacker värmlänning.