lars

ännu ett inlägg. ni kanske börjar tro att jag börjar bli grym på det här, men så är inte läget. läget är bara så att jag har extremt mycket fritid i storstaden. folk är överdrivet bakfulla och sover, jag har kollat fotboll och är taggad ner i tårna. vilken jävla match! vilken enorm prestation, härligt grabbar! folk dom stirrade så märkligt på mig nere i lougen när jag skrek på min breda skånska: jaaaaaa, härligt grabbar! nu tar vi dom! så jag satte mig ner igen, ingen verkade vara på mitt firande, så jag gick till mitt rum och beställde upp en flaska vitt. ja, jag är inte den som är den, jag är ju den andra. och nu sitter jag här, funderar starkt på att gå och handla choklad på statoil. min granne pluggar, moget! jag pallar inte, fast att jag inte vill något mer än att hamna på deanslist, jag vill, jag vill, jag vill! jag får mest bara hoppas på att jag fattat allt och att jag kan allt. dessutom har jag glömt min kvalitetsfakta hemma, frågade innan idag om jag kunde få en ny, men tydligen inte för jag ser ingen här. dessutom känner jag lite press från jobbet, så här lät det när jan skrev innan idag: hej, det är ronny. jag saknar dig ollan. kom hem snart! och klanta dig inte på provet.
och nyss skrev mija:
hur går det ollan? pluggar du nu hårt? glöm inte att belöna dig med massa öl och vin, imorgon är det prov. tänker på dig och hejjar på dig, deanslist ju!
jag kan inte annat än att säga att dom är fantastiska och att jag verkligen saknar dom och min fina restaurang!

idag har vi haft restaurangdag, måste säga att det blev roligare än vad jag trott, jag var galet nervös inför produktionsmetoderna, jag som inte kan ett skit om det! jag som knappt vet vad som är vad i köket. vad är det här? en grill?! jaha, jag stoppade nyss in bröden i den där...
nä, så var det inte. men tipptopp restaurang, jag skulle skriva en todo, jamentjena! allt var perfekt, fanns inte ett fel, och då letade jag ändå länge för ju mer jag gick omkring där och såg hur pedantiskt rent och snyggt dom hade där, ju mer ville jag hitta fel! men inte ett enda. och deras restaurangchef kändes väl sådär, han visslade på sina medarbetare och skrek: öh, hörru! sen knäppte han lite med fingrarna och dom visste exakt vad han menade sen skek han med hitler röst: NU!
jag tittade helt förskräckt på honom, menar han allvar?
sen blev vi inslängda i deras kök, han mummlade något om 65 sekunders brickintervaller och fyra big, jag tittade på honom ännu mer förskräckt och sa med ynklig röst: men jag har bara kört 120 sekunders innan? och han svarade: okej (tittandes på mig som om "ser det ut som jag bryr mig") men här kör vi 65 sekunders, så jobba på! jag klantade mig ganska kraftigt givetvis, det gick så fruktansvärt snabbt och jag brände mig hundra gånger, men just då kände jag inte smärtan, jag bet ihopa och kämpa så att svetten rann och blodet stänkte, nä, nu tog jag i igen.
men när jag väl börjar komma in i det och kört ett par brickor säger galningen (rc'n): bra, bytar vi till 40 sekunders nu!
jag kände att jag inte hade mycket att sätta mot honom så det var väl bara nicka och se ännu mer förskräckt ut! jag tackade gud så innerligt och hjärtligt när det äntligen var över, tack för att jag överlevde det också.
annars var allt topp, söt skiftledare också, det gillar vi! när han kom ut och presentera sig och sin restaurang och sa att vi idag skulle ha en topptimme på 18.600 höll jag på att sätta mitt kaffe i halsen. 18.600?! ja, men vi var ju 18 pers på golvet. 18?!
jag som gnäller över att jag har 7 man att hålla reda på när vi säljer topp timme på 6.500, ha ha ha, in jor facking fajs! sa jag att jag jobbar i eslöv...

stort mega grattis till kära storasyster som idag blev certifierad pilot! tänk som hon längtat efter denna dag, och jag är mycket stolt över henne! hon är bäst.

lite mer vin på detta, en annan dag.
uffe hälsar.