lars

igår blev jag kär i en jacka, jag skulle bara prova den för skojs skull, för jag inte hade något att göra när andrea provade sina ascoola nya jeans. men jag blev kär när jag fick den på mig, när den smekte min hud så skönt. så hon blev min, jackan altså. jag behövde inte den ett dugg.

det är torsdag kväll, och jag är ledig, i morgon också för den delen. men det har inget med saken att göra för det jag ville komma till är att det är torsdag kväll, kalla det natt om du vill, och jag känner mig lätt upprörd, inte alls mycket men ändå lite. som alla redan vet är jag tokkär i araber, och då menar jag inte alla svettiga blattar, nej jag pratar om vårt vackra arabiska fullblod, för er som inte vet är det en häst, snarare än hästras. för mig finns det inget vackrare och dom små djuren fyller mitt hjärta med värme. jag har dragit mina egna slutsatser så räkna inte med någon rak fakta, men vad har hänt med rasen? sitter och tittar omkring, korsningar hit och dit med både det ena och det andra, och bara ett fåtal renrasiga, och utav dom få renrasiga fanns det en enda som kändes okej, dom andra var mest vanvårdade och bortkastade. jag tycker det är synd ja. gör inte så där med något av det finaste vi har på vår jord för det känns bara sjukt onödigt.
nästa vecka fyller min älskade prinsessa 20 år, hon börjar bli gammal. hon är förövrigt det bästa som finns. jag träffade henne första gången för 10 år sen, jag hatade henne, hon var ful, stressad, jobbig. mamma älskade henne och tvingade mig att prova henne hemma ett par veckor. jag var tokkär efter två veckor och köpte henne för dyra pengar, men jag var ju kär. än idag ångrar jag bittert att jag nånsin lämnade min älskade lilla vän.

vilket märkligt inlägg.