lars

jisses vilken winnerbäck period jag kommit in i, åh han är så bra! det är ännu en gåta för mig hur en människa kan vara så bra, jag kommer nog aldrig kunna lösa mysteriet, han är underbar helt enkelt. och jag längtar som en tok till höstkonserten, den kommer bli i världsklass, det är jag stensäker på. dessutom släpper han en ny skiva den 21 september, jag har förbokat så den landar i min brevlåda samma dag, yeah!

jag måste köpa en borste till min fårfäll, den börjar bli tovig. det tycker vi inte om, den måste vara len, som ett litet lamm, fast att det är ett får. heja djurens vänner! så får man inte säga, men det är ju ett får. lamm. nä.

imorgon är det match, mff - hif. ehm. ja, jag ska dit i alla fall. oturligt nog hamnade jag ganska nära hifarna, och som alla vet är dom sjuka i huvudet så det känns sådär. man måste stötta sitt lag, även i motgångar så det är så.

inatt hade jag ännu en helt sjuk dröm, jag hatar dom! jag drömde att jag, camilla och emelie var och badade i någons pool när plötsligt killen som slängde sin dricka på mig för ett tag sen kom gåendes in och hota oss till döden. emelie lyckades skrämma iväg honom på något vis när hon börja slå honom med en träbit hon hittat. en halvtimme senare kom han igen och påstod att han skulle slå ihjäl oss allihopa om vi inte gick. jag kände att det var läge att gå men de andra två tyckte inte att han skulle "få sin vilja igenom" så vi ringde polisen som "tyvärr inte hade tid att komma" så vi fick ringa senare. det dröjde en liten stund sen rullade det in fem eller sju mega feta jeepar på vägen och ut kliver dom fetaste, biffigaste, upppumpade män jag någonsin sett. alla klädda i svart, rakade, fulla med tatueringar och med olika tillhygge med sig. alla hade knogjärn på båda händerna, några hade basebollträ, andra batonger. vi stog och stirrade en stund och jag minns att jag tänkte: nu tar dom väl ändå i lite, men det spelar ingen roll för dö kommer vi alla tre. sen sprang jag, allt vad jag orkade! av någon konstig anledning hade jag högklackat på mig och kom inte speciellt snabbt frammåt och alla andra kom ifatt mig och några sprang förbi. plötsligt var där fullt med folk jag känner som sprang i vansinne för att komma ifrån männen, plötsligt springer en kille förbi och tar upp mig i famnen och springer iväg med mig, när jag kollar efter är det johannes som plockat upp mig och jag tackade gud hundra gånger om och tänkte att; springer johannes ifrån någon, då är det verkligen illa. han sprang allt vad han orkade, långt ifrån dom andra och satte mig ner långt in i en gränd och sa: här är du trygg min vän, stanna här, jag kommer igen! jag skrek efter honom att han skulle stanna, det var för farligt där ute. han stannade snabbt upp igen, vände sig om och sa; elin, jag kommer igen, jag lovar dig! sen log han och sprang vidare för att hjälpa fler. en minut senare var han död. han sprang bara runt hörnan, rakt in i famnen på en av männen. han slog ihjäl johannes och jag hörde hur han skrek av smärta, jag hörde hur han grät, jag hörde hans rädsla när han bad mannen att sluta slå honom. sen blev det tyst. jag skrek rakt ut, jag grät helt hysteriskt, jag skakade av rädsla och förbannelse. allt gick i slow motion när jag reste mig upp där johannes satt mig bara någon minut tidigare, jag sprang ut till honom, det hade börjat regna, när jag rundade hörnan och möttes av hans döda kropp på den iskalla trottoaren gick luften ur mig och jag ramlade rakt ner på marken och blev liggandes och grät och skrek. jag kröp skakandes bort till honom. han var helt i sönder, ansiktet var inte längre sig likt, det var blod överallt, hans ögon vad blodsprängda, det rann blod ur både mun och näsa. jag kunde inte andas, jag kunde inte se och tårarna bara rann, ögonen brände så enormt. hela stan var tyst, gatan var tom. långt, långt borta hörde jag hur människorna ännu slogs mot männen. jag kunde inte bry mig, jag hoppades att dom skulle hitta mig och slå ihjäl mig där brevid min vän. jag satte mig mot husväggen och drog hans döda kropp mot mig. han fick min jacka runt sig, jag visste att han var död men jag ville inte att han skulle frysa. jag kramade honom hårt och ville aldrig släppa taget, jag somnade med honom där i min famn.

jag vaknade av ett ryck vid fyra inatt, pissrädd var jag! och ledsen. när jag satte ögonen på glänt fick jag syn på ettan, oh hotstuff, kan ta en, tänkte jag och genast kände jag mig mindre ledsen. men nu såhär i ett mer vaket tillstånd slår det mig vilken sjuk dröm det var. måste säga att den påminner väldigt mycket om när jag drömde att marcus blev ihjälslagen. vad är det för sjuk fantasi jag ligger inne med? försvinn elaka drömmar, försvinn!

a, det var en dag igår och det är en dag imorgon, men nu måste jag snart köra till jobb.