lars

baby om morgonen, sträcker sej gör hon och kisar mot solen som skiner så vasst in i rummet med gula tapeter där par flanerar i en park.
gatorna slamrar och flygplanen kommer på väg in mot bromma med människor och last.
honungs-september, skaldjur på faten, näktergal, vart tog du vägen som sjöng så starkt!
med en spark kastar hon av sej täcket och säjer: kom hit min vän, jag vill älska dej varsamt, älska dej vansinnigt nu för ganska snart sen ska jag flyga iväg.
jag kan inte stanna här, männen vid disken dom vill inget hellre än att ta den där risken dom inte törs ta.
dom är kräk, men dom tror dom är kungar, dom tror dom är ess.
har ingen lägenhet, jag älskar dej, vännen, men jag är för stolt för det här, jag vill vara min egen, ta hand om mej själv är vad jag vill.
och den här stan vill inte veta av en sån som jag, jag är less på all stress, på att jag inte vet jag vill men kom hit nu, min vän, jag vill älska dej varsamt nu för ganska snart sen ska jag flyga iväg.
det finns en stad långt bortom haven, en stad där alla drömmar bor, en stad där sagor sannas, och den staden är så stor.
jag ska gå nerför boulevarderna i en sommar utan slut och varje kväll när stjärnorna glimmar ska jag klä mej fin och gå ut.
och när jag kommer till dörrarna och säjer: can I come in? då svarar dom: why, of course, yes!
så kom hit min vän, jag vill älska dej varsamt, älska dej vansinnigt nu, för ganska snart ska jag flyga iväg.

förlåt alla föräldrar och ni som så hjärtligt älskar barn, för att jag säger detta, men jag tycker inte om barn. där finns väl ett och annat som är sött men överlag tycker jag inte alls om dom. häromdagen när jag var på stranden bestämde jag mig för att aldrig skaffa barn. jag satt där och tittade på alla familjer och deras bekymmer med blöjer och skrikande barn och mat och solkrämer, fy fan tänkte jag då, stackars er! de kunde inte ens själva lägga sig ner en minut och njuta för de skulle hela tiden behaga ungarna med det ena och det andra. jag hade hellre tuggat av mig min högra hand än att sätta mig där! skulle jag fått barn nu skulle det kännas ungefär som att: jaha, nu är livet över då, kul. och jag tänkte häromdagen på hur glassigt liv min syster har det utan barn, om man jämför med andra i hennes ålder, vad gör dom? eller har jag bara inte alls fattat grejen? så sa jag säger som systra; jag är helt enkelt inte barnvänlig! och då tänker ni, så mycket du missar! men då tänker jag på det ur en helt annan synvinkel, jisses, så mycket ni missar! livet är för kort.

nu ska jag promenixa till botaniska!
en annan dag i ett annar liv.