lars

tjingis!
igår bjöd malmöfestivalen oss på fest. mycket trevligt, och ett härligt blues band. konstigt nog slutade kvällen på etage, första och sista gången jag var där. det var dom absolut mest roddigaste människorna jag sett, jag funderade länge varför flickorna ålade sig längst med väggen, kliade på dom eller? vi hade i vilket fall som helst väldigt roligt åt dom!
imorse plockade mamma upp mig sen drog vi till malmö igen och mötte upp anna, god mat fick vi också och strålande sol!
och jag blev kär, jag blev alldeles tokigt kär! han var så brutalt vacker, jisses vad jag ville ha honom! jätte, jätte, jätte mycket. jag tror han lite tog andan ifrån mig där han satt på marken och spelade gitarr, han sjöng: I wanna give you some good, good loving, med den finaste rösten jag hört. jag stog och tittade på honom länge, så vacker var han, så tittade han upp på mig med de mest otroliga ögonen jag sett och det absolut tokigaste, underbaraste leendet! hey, knäsvag! jag ville sätta mig där mittimot honom och bara titta, och lyssna. hela världen runt omkring försvann lite för en stund. mamma och anna tittade på mig och sa: ska vi inte gå? om jag hade fått välja hade jag suttit där i en hel evighet för så ofantligt fin var han. kan jag inte få honom? snälla..

nu tror jag bestämt att jag måste köra till jobbet, men det gör inget, han gjorde min dag!
saaaaaaaar vi!