kjarlek!
jag är sämst på det där med att hålla löften. pss, nytt inlägg nästa dag, sure!
jag har inte riktigt haft tid, men just nu har jag tid.
jag har winnerbäck konsert här hemma, live i linköping för en herrans massa år sen, men ack så fint! och snart är det dags igen, jag längtar redan! min gud, lars winnerbäck, snart ses vi igen och jag kommer älska dig precis lika mycket som jag gör varje dag.
gårdagen bjöd på springsteen konsert på ullevi i göteborg, min första bruce konsert. fy helvete vad bra det bra, som en magisk natt! nu är jag som fast i springsteen träsket och hoppas på många fler konserter trots att gubben börjar bli gammal men fasen inte sliten, vilket skick han är i!
i fredags var vi på sjööset festivalen i småland, långt ute i skogarna hos svärmor. fantastisk grej dom har kommit på och så kul jag hade, tack för det!
isak åkte upp i tisdags för förberedelserna och kommer hem i morgon. jag brukar inte vara blödig och romantiskt, smörigt lagd. men jösses vad jag saknar honom, mannen i mitt liv. mitt älskade hjärta! det har varit för många dagar och nätter utan honom, trots att vi sågs några timmar fredag kväll/natt så känns det som vi inte setts på evigheter.
nu är det bara 20 dagar kvar till bröllpet. det mesta är klart och det känns pirrigt, nervöst och kul för nu börjar det faktiskt närma sig på riktigt, krajsi!
jag är hög nu sen den dagen när du kom. ja, jag är hög nu och kan inte somna om och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång med dig.
det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt, du kan kalla det förnuft men aldrig sunt, det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt med dig
det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt, du kan kalla det förnuft men aldrig sunt, det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt med dig
jag har vandrat som en vilsen stenstaty. jag har vart på rymmen utan någonstans att fly. det här är slutet på resan och början på en ny med dig.
nu väntar en dusch sen tror jag att det är dags att sova. efter två dagars kalasande är denna snart(!) 24 åriga kroppen trött.
fred ut!
äntligen
jag gillar inte min nya blogg, därför tänker jag inte blogga där i heller, så äre bara!
det har börjat klia i mina flyttafingrar... igen.
efter en kall vinter i vår lilla stuga har äntligen sommaren kommit. sommaren är lite anledningen till att vi ville bo här, trädgård att pilla i, man kan sola var, när och hur man vill. grilla varje kväll om man skulle vilja. det är nära till havet, vi kan cykla dit på 5 min. häromdagen packade isak mat och öl i en väska och sen käkade vi middag nere på stranden.
lite det där är ju anledningen till att vi vill bo här.
stugan är fantastiskt mysig, altanen är underbar och vindruvorna växer så det knakar det ute.
allt är som gjort för att vara fantastiskt.
men.. som vanligt börjar det bubbla inom mig lite grann.
en tanke på en bättre plats, roligare miljö, varmare säng om vintern och andra inredningsmöjligheter.
det finns en anledning till att jag aldrig har köpt en bostad.
jag kan inte stanna kvar.
det handlar inte om att jag inte trivs eller att jag inte är nöjd.
det handlar om att jag vill prova nytt och annat än det jag har. och oftast längtar jag tillbaka till det jag hade, den lägenheten, det rummet eller det där huset.
aldrig kan man bli nöjd med det man har, och det är väl kanske lite min tanke.
bor jag i hus på landet med trädgård, grillkvällar, fester, musik hur högt jag vill, gå naken när och hur jag vill, utan grannar, lösa katter som kommer och går som du vill så längtar jag alltid tillbaka till en lägenhet i stan.
och när jag bor i stan med nära till allt, folk som rör sig, liv och rörelse, fin lägenhet och allt det där så längtar jag alltid tillbaka till lugnet och ett hus på landet.
så nu har vi bott här i vår stuga i lite mer än ett halvår, och just när jag börjar känna mig hemma, alla saker har sin plats, trädgården blomstrar, grillen går på högtryck. DÅ får jag en känsla av: åh, en lägenhet i stan, en öl på en uteservering, en promenad i stan på kvällen, smidiga lösningar.
vad jag vill är att ha en hästgård, fint ställe, men inte överdrivet. bara lagom, ett gulligt stall där mina fina hästar kan gå omkring. lummig trädgård, fina omgivningar med skog och markvägar.
men det är bara vad jag tror, och jag hoppas när min dröm en gång går i uppfyllelse att jag aldrig längtar efter något annat, att jag kan känna att jag har allt jag behöver just där.
jag vill lite skjuta mig själv för att jag inte bara kan tycka att det är okej, nöja mig med det jag har.
att alltid bli rastlös och tycka att något så sött som vår stuga är tråkigt, det är fel.
men sån är jag, och har varit sen jag känt mig själv.
härmed lovar jag ett nytt inlägg imorgon med!
fred ut!
byebye
om du berättar hur du gör
jag vill bara säga en sak, och det är att man tänker betydligt mycket sämre när man har semester.
man tänker för mycket överhuvudtaget för den delen med.
jag längtar verkligen tills vi åker. då ska jag inte tänka på något, bara på att ödet bestämmer vart vår väg den ska gå.
jag tror jag kör ut och lånar hästen hos mamma en stund. det kan då verkligen behövas.
man tänker för mycket överhuvudtaget för den delen med.
jag längtar verkligen tills vi åker. då ska jag inte tänka på något, bara på att ödet bestämmer vart vår väg den ska gå.
jag tror jag kör ut och lånar hästen hos mamma en stund. det kan då verkligen behövas.
kos
äntligen nytt inlägg. jag är då ingen mästare på att uppdatera bloggen...
vilken bra dag jag haft! morgonen började med hångel med min fina dude, sen kom underbara nelis på besök och drack kaffe med mig.
pappa var här en sväng och hjälpte mig flytta bort lite prylar från huset, tack snälla!
dagen fortsatte hos anna och vidare in mot malmö och min klänning kunde sys om och jag fick med den hem också, äntligen är den klar.
weirdos som vi båda är fick vi en idé om att prova brudklänningar när vi sett alla finingar inne på cinderella så vi klampade in i närmsta bröllopsbutik och ljög ihopa en lögn om ett dubbelbröllop på en strand i thailand i höst och fick provat ett par olika klänningar.
så fina vi var!
när din dude inte vill fria eller när du helt enkelt inte vill gifta dig men ändå ha en klänning, rekomenderar jag det verkligen till alla flickor där ute för lite feelgood en regning dag som denna.
jag har också hittat converse stövlarna jag letat efter i flera år. de finns inte någonstans, jag har letat faktiskt världen över men inte funnit dem. idag sprang jag på dessa av en ren händelse och klippte till dirr! 800 spänn, tydligen ska de ha kostat 1200 när de fanns, så jag är la inte olycklig.
bäst av allt på hela dagen är att vi fick vår resa beställd. för en gångs skull och på flera år ska vi åka på en riktig svennebanan resa, lyxhotell med allinclusive på kos! moha, det skulle jag då aldrig tro om mig själv, men när man är för trött för upptäcksfärder ska det bli lagom gytt att slänga sig på en solstol på en helt vanlig svenne strand och bada i havet. damn it feels good, och det är vi totalt värda!
flytten bär av från huset om bara en vecka eller sådär. känns som piss i min mun ungefär. jag älskar vårt fina hus, jag älskar omgivningarna och harmonin. och jag älskar att få somna och vakna i min dudes famn.
och då tänker jag bara, what da hell, livet är för kort för att slösas bort. och du är för tokigt underbar! därför är det så det blir. ni är bäst!
min underbara mamma gifter sig om mindre än två veckor, det är fantastiskt, och ingen förtjänar det mer än ni två, underbaringar! mamma är nervös, så pass att hon tyckte det skulle bli spännande att åka till ikea, då är det något som inte står helt rätt till.
det var allt för denna gången. vi hörs om ett år eller så.
vilken bra dag jag haft! morgonen började med hångel med min fina dude, sen kom underbara nelis på besök och drack kaffe med mig.
pappa var här en sväng och hjälpte mig flytta bort lite prylar från huset, tack snälla!
dagen fortsatte hos anna och vidare in mot malmö och min klänning kunde sys om och jag fick med den hem också, äntligen är den klar.
weirdos som vi båda är fick vi en idé om att prova brudklänningar när vi sett alla finingar inne på cinderella så vi klampade in i närmsta bröllopsbutik och ljög ihopa en lögn om ett dubbelbröllop på en strand i thailand i höst och fick provat ett par olika klänningar.
så fina vi var!
när din dude inte vill fria eller när du helt enkelt inte vill gifta dig men ändå ha en klänning, rekomenderar jag det verkligen till alla flickor där ute för lite feelgood en regning dag som denna.
jag har också hittat converse stövlarna jag letat efter i flera år. de finns inte någonstans, jag har letat faktiskt världen över men inte funnit dem. idag sprang jag på dessa av en ren händelse och klippte till dirr! 800 spänn, tydligen ska de ha kostat 1200 när de fanns, så jag är la inte olycklig.
bäst av allt på hela dagen är att vi fick vår resa beställd. för en gångs skull och på flera år ska vi åka på en riktig svennebanan resa, lyxhotell med allinclusive på kos! moha, det skulle jag då aldrig tro om mig själv, men när man är för trött för upptäcksfärder ska det bli lagom gytt att slänga sig på en solstol på en helt vanlig svenne strand och bada i havet. damn it feels good, och det är vi totalt värda!
flytten bär av från huset om bara en vecka eller sådär. känns som piss i min mun ungefär. jag älskar vårt fina hus, jag älskar omgivningarna och harmonin. och jag älskar att få somna och vakna i min dudes famn.
och då tänker jag bara, what da hell, livet är för kort för att slösas bort. och du är för tokigt underbar! därför är det så det blir. ni är bäst!
min underbara mamma gifter sig om mindre än två veckor, det är fantastiskt, och ingen förtjänar det mer än ni två, underbaringar! mamma är nervös, så pass att hon tyckte det skulle bli spännande att åka till ikea, då är det något som inte står helt rätt till.
det var allt för denna gången. vi hörs om ett år eller så.
it's like rain on your weddingday!
jag älskar att robin bengtsson gör dethär!
jag gillade inte honom alls i idol, men detta är så jevla kul!
dagens bästa feelgood!
jag gillade inte honom alls i idol, men detta är så jevla kul!
dagens bästa feelgood!
härmed friar jag till dig.
jo, den här Olle som var med i Idol... Olle Hedberg. jag kan inte minnas att jag någonsin sett en sån snygg människa. inte nog med att han är snygg. han spelar gitarr, han sjunger och han är gotlänning. jag kan inte tänka mig att man kan önska sig mer.
så olle hedberg, vill du gifta dig med mig?
så olle hedberg, vill du gifta dig med mig?
go fuck yourself!
ibland blir inte allt som man tänkt sig. och ibland har man inte tänkt alls. íbland behöver man inte ens bry sig och ibland bryr man sig för mycket.
ibland så kan det vara bra att det går fel, det som är snett blir rätt istället, utan att man ens vet om det.
nu har jag fått som jag ville och tänkte. jag längtade och saknade stan, en lägenhet mitt i allt. och nu har jag dött en smula för att jag inte får bo i huset i sommar. ingen hängmatta, inget solande på gräsmattan, ingen kall öl i en solstol på kvällen när solen är på väg ner, inget trädgårdsland, ingen frihet.
instängd i en liten lägenhet, knappt att fönstret kan stå på glänt, ingen gräsmatta, ingen katt som kan springa omkring, inget trädgårdspill.
varför kan jag aldrig någonsin vara nöjd? varför hatar jag att vara nöjd och ha det bra?
tittade på en lägenhet i måndags, fruktansvärt vacker och hade allt jag någonsin önskat mig av en lägenhet! men jag kände ingenting, jag kände... ska jag bo här? och då var den ändå helt underbar och jag älskade den. men nä, ingenting! jag kände hat mot att behöva betala för parkeringen på gatan utanför. 10 jävla spänn i timmen!
nu har jag ont i huvudet, jag vet inte om jag ska gå fram eller bak. åt sidan, upp eller ner. jag vet inte vart jag ska eller när eller hur.
jag vill bara allt som är omöjligt, går det att lösa tro?
kanske att det omöjliga en dag kan göra mig nöjd. om jag gör allt som är omöjlligt kanske jag kan bli nöjd för en stund, en gnutta.
en gång älskade jag att inte vara nöjd, jag hatade att vara nöjd, människor som sa att de var nöjda var avskyvärda. man skulle aldrig bli nöjd, man skulle alltid fortsätta leta efter något som kunde vara bättre, något som skulle kunna göra en mer nöjd. det finns alltid grönare gräs vart man än går. och om man tror att man hittat det grönaste gräset så dyker det alltid upp gräs som är grönare, hur vi än vrider och vänder på det. och därför ska man aldrig någonsin nöja sig, då kanske vi missar gräset som är grönare, på andra sidan. men vem fan bryr sig om gräs? och vem bryr sig om det är grönt? jag kanske tycker om brunt gräs? tänk om det är så.. jag är en tjej som gillar brunt gräs. ball..
snart är sommaren här, jag ska tågluffa med min älskade sladd. då ska vi röka gräs i amsterdam, och jag tror bestämt att jag ska fråga efter brunt gräs, har dom de tänker jag fan bli nöjd! det lovar jag.
jag tänker inte bli en av er!
ibland så kan det vara bra att det går fel, det som är snett blir rätt istället, utan att man ens vet om det.
nu har jag fått som jag ville och tänkte. jag längtade och saknade stan, en lägenhet mitt i allt. och nu har jag dött en smula för att jag inte får bo i huset i sommar. ingen hängmatta, inget solande på gräsmattan, ingen kall öl i en solstol på kvällen när solen är på väg ner, inget trädgårdsland, ingen frihet.
instängd i en liten lägenhet, knappt att fönstret kan stå på glänt, ingen gräsmatta, ingen katt som kan springa omkring, inget trädgårdspill.
varför kan jag aldrig någonsin vara nöjd? varför hatar jag att vara nöjd och ha det bra?
tittade på en lägenhet i måndags, fruktansvärt vacker och hade allt jag någonsin önskat mig av en lägenhet! men jag kände ingenting, jag kände... ska jag bo här? och då var den ändå helt underbar och jag älskade den. men nä, ingenting! jag kände hat mot att behöva betala för parkeringen på gatan utanför. 10 jävla spänn i timmen!
nu har jag ont i huvudet, jag vet inte om jag ska gå fram eller bak. åt sidan, upp eller ner. jag vet inte vart jag ska eller när eller hur.
jag vill bara allt som är omöjligt, går det att lösa tro?
kanske att det omöjliga en dag kan göra mig nöjd. om jag gör allt som är omöjlligt kanske jag kan bli nöjd för en stund, en gnutta.
en gång älskade jag att inte vara nöjd, jag hatade att vara nöjd, människor som sa att de var nöjda var avskyvärda. man skulle aldrig bli nöjd, man skulle alltid fortsätta leta efter något som kunde vara bättre, något som skulle kunna göra en mer nöjd. det finns alltid grönare gräs vart man än går. och om man tror att man hittat det grönaste gräset så dyker det alltid upp gräs som är grönare, hur vi än vrider och vänder på det. och därför ska man aldrig någonsin nöja sig, då kanske vi missar gräset som är grönare, på andra sidan. men vem fan bryr sig om gräs? och vem bryr sig om det är grönt? jag kanske tycker om brunt gräs? tänk om det är så.. jag är en tjej som gillar brunt gräs. ball..
snart är sommaren här, jag ska tågluffa med min älskade sladd. då ska vi röka gräs i amsterdam, och jag tror bestämt att jag ska fråga efter brunt gräs, har dom de tänker jag fan bli nöjd! det lovar jag.
jag tänker inte bli en av er!
när älgen är blå är ölen kall
ooh, harrejisses!
you and i
förresten. lyssna på det här. ingrid är en fin, lysande stjärna i mina ögon.. och öron.
it's fuckin complicated.
idag har jag lust att slänga in handuken som det så fint heter. jag vill ge upp, just idag.
jag har inte gjort något alls på hela dagen. jag har ingen lust, vill inte. jag kan ligga i min säng, sova. det är allt jag kan.
jag har nog tänkt rätt, men det har blivit fel i verkligeheten. det lät och kändes bättre i mina tankar.
lycka och död på samma gång, bra sammanfattning.
jag har inte gjort något alls på hela dagen. jag har ingen lust, vill inte. jag kan ligga i min säng, sova. det är allt jag kan.
jag har nog tänkt rätt, men det har blivit fel i verkligeheten. det lät och kändes bättre i mina tankar.
lycka och död på samma gång, bra sammanfattning.
vinter över ån.
lördag morgon. tänkte jag skulle gå upp tidigt. vaknade av solens strålar och kände vårlycka. tittade ut genom fönstret och det såg iskallt ut. jävligt dumt. jag måste göra färdigt mitt trädgårdsland så det är klart tills våren kommer. eftersom jag var för slö och lat för att göra det i höstas när det skulle varit gjort så är det extra viktigt att jag gör det tidigt. gärna idag. men prova ni sätta en spade i marken nu...
jag gick visserligen upp hyffsat tidigt, mest för att det inte gick att sova längre. men inte har jag gjort något vettigt för det. jag har försökt döda min iphone. den är jävligt elak mot mig! och därför ska den ha stryk i stora mängder. och det får den också! så pass att glaset har spruckit, känns onödigt nu i efterhand men just då var det bra.
ikväll ska jag träffa älskade annabananaakaslirenakasladden. aweesooome!
mamma åkte till thailand igår och ska vara borta i en evighet, eller typ några veckor, men det känns som en evighet och jag saknar henne redan. när kommer du hem mamma? jag hoppas du saknar mig också när du sitter och solar i din solstol vid havet, drick en öl och tänk på vad gott jag skulle tycka att det var!
jag kanske får gå ut en sväng ändå. låtsas gräva i den stenhårda jorden.
jag gick visserligen upp hyffsat tidigt, mest för att det inte gick att sova längre. men inte har jag gjort något vettigt för det. jag har försökt döda min iphone. den är jävligt elak mot mig! och därför ska den ha stryk i stora mängder. och det får den också! så pass att glaset har spruckit, känns onödigt nu i efterhand men just då var det bra.
ikväll ska jag träffa älskade annabananaakaslirenakasladden. aweesooome!
mamma åkte till thailand igår och ska vara borta i en evighet, eller typ några veckor, men det känns som en evighet och jag saknar henne redan. när kommer du hem mamma? jag hoppas du saknar mig också när du sitter och solar i din solstol vid havet, drick en öl och tänk på vad gott jag skulle tycka att det var!
jag kanske får gå ut en sväng ändå. låtsas gräva i den stenhårda jorden.
lycka
det kanske är dags att skriva ett inlägg. jag har inte så mycket att skriva egentligen, och borde inte skriva då. det blir lätt så tråkigt då. och det sista jag vill är att ni har tråkigt.
så sluta läsa. nu.
jag är fortfarande sjuk. det är så jävla jobbigt. när man är frisk glömmer man hur jobbigt det är att vara sjuk, och tänker: äh, så farligt är det inte.
speciellt när andra klagar på sina förkylningar och öronproppar.
men i framtiden ska jag försöka komma ihåg hur drygt det är.
dock har jag alltid svårt för att tro att någon blir så sjuk som jag blir, det känns inte som det. men det är bara för jag tycker så synd om mig själv, som en riktig mes!
jag längtar fortfarande efter staden. efter en fin lägenhet mitt i stan. ha alla bekvämligheter precis utanför dörren. mest längtar jag efter att få cykla omkring på min fina cykel.
här på landet kan man inte cykla någonstans, alla avstånd är hundra mil!
man skulle kunna cykla för att det är kul, men så jävla roligt är det inte.
så jag måste altså ha en lägenhet för att kunna cykla, det är väl en tillräckligt bra anledning?
jag funderar på att inte ha kvar hästen längre. gash! det svider i hjärtat och ögonen svettas lite lätt när jag tänker på det. jag älskar henne! hon är min lycka och ger mig tusen år av livsglädje. hon är frihet och kärlek på samma gång. hon är underbar. men jag har inte tid. jobbar jag inte så jobbar jag. och när jag inte jobbar så jobbar jag. när ska jag kunna kramas med henne? när ska det finnas tid till henne?
när hon tittar på mig så ser det ut som hon frågar: när ska du ha tid till mig matte?
mina skuldkänslor dödar mig innombords varje dag.
hon kanske har det roligare med någon annan.
men jag kommer dö utan henne.
på återseende!
så sluta läsa. nu.
jag är fortfarande sjuk. det är så jävla jobbigt. när man är frisk glömmer man hur jobbigt det är att vara sjuk, och tänker: äh, så farligt är det inte.
speciellt när andra klagar på sina förkylningar och öronproppar.
men i framtiden ska jag försöka komma ihåg hur drygt det är.
dock har jag alltid svårt för att tro att någon blir så sjuk som jag blir, det känns inte som det. men det är bara för jag tycker så synd om mig själv, som en riktig mes!
jag längtar fortfarande efter staden. efter en fin lägenhet mitt i stan. ha alla bekvämligheter precis utanför dörren. mest längtar jag efter att få cykla omkring på min fina cykel.
här på landet kan man inte cykla någonstans, alla avstånd är hundra mil!
man skulle kunna cykla för att det är kul, men så jävla roligt är det inte.
så jag måste altså ha en lägenhet för att kunna cykla, det är väl en tillräckligt bra anledning?
jag funderar på att inte ha kvar hästen längre. gash! det svider i hjärtat och ögonen svettas lite lätt när jag tänker på det. jag älskar henne! hon är min lycka och ger mig tusen år av livsglädje. hon är frihet och kärlek på samma gång. hon är underbar. men jag har inte tid. jobbar jag inte så jobbar jag. och när jag inte jobbar så jobbar jag. när ska jag kunna kramas med henne? när ska det finnas tid till henne?
när hon tittar på mig så ser det ut som hon frågar: när ska du ha tid till mig matte?
mina skuldkänslor dödar mig innombords varje dag.
hon kanske har det roligare med någon annan.
men jag kommer dö utan henne.
på återseende!
allt där imellan.
jag älskar vårt hus på landet. det är sött. det är tyst. man kan göra vad man vill. katten kan springa runt hur den vill och jaga sina möss. man kan lyssna på hur hög musik man vill, när man vill. det är stort. man får plats med massa saker. man slipper betala för att parkera sin bil. man kan sola i trädgården på sommaren. man kan sola naken om man vill. man kan grilla precis utanför dörren. man kan ha vilda fester utan att någon klagar. man behöver inte ta hänsyn till någon annan än oss själva.
och en massa andra bra saker.
men idag när jag strosade omkring inne i lund insåg jag hur mycket jag saknar den, staden.
allting precis utanför dörren. inget körande hit och dit. jag saknar mig själv på min rosa cykel, ivrigt trampande till anna för att dricka ett glas vin en onsdag kväll för att sen kunna cykla fem minuter, lite rund under skorna, och vara hemma.
jag saknar en fin lägenhet i centrala lund, högt i taket, vitt, ljust och öppet. ingen olja som tar slut, inget vatten som slutar fungera. inga äckliga stora spindlar som springer omkring. inga möss som äter ens mat i köket.
det var dagens tanke.. men det är bara en tanke.
och en massa andra bra saker.
men idag när jag strosade omkring inne i lund insåg jag hur mycket jag saknar den, staden.
allting precis utanför dörren. inget körande hit och dit. jag saknar mig själv på min rosa cykel, ivrigt trampande till anna för att dricka ett glas vin en onsdag kväll för att sen kunna cykla fem minuter, lite rund under skorna, och vara hemma.
jag saknar en fin lägenhet i centrala lund, högt i taket, vitt, ljust och öppet. ingen olja som tar slut, inget vatten som slutar fungera. inga äckliga stora spindlar som springer omkring. inga möss som äter ens mat i köket.
det var dagens tanke.. men det är bara en tanke.
burn
this morning, you wake, a sunray hits your face. smeared makeup as we lay in the wake of destruction. hush baby, speak softly, tell me I’ll be sorry that you pushed me into the coffee table last night so I can push you off me.
try and touch me so I can scream at you not to touch me. run out the room and I’ll follow you like a lost puppy
baby, without you, I’m nothing, I’m so lost, hug me then tell me how ugly I am, but that you’ll always love me.
then after that, shove me, in the aftermath of the destructive path that we’re on, two psychopaths but we know that no matter how many knives we put in each other’s backs that we’ll have each other’s backs, ’cause we’re that lucky.
together, we move mountains, let’s not make mountains out of molehills. you hit me twice, yeah, but who’s countin’? i may have hit you three times, I’m startin’ to lose count. but together, we’ll live forever, we found the youth fountain. our love is crazy, we’re nuts, but I refused counsellin’. this house is too huge, if you move out I’ll burn all two thousand square feet of it to the ground, ain’t shit you can do about it
With you I’m in my fucckin’ mind, without you, I’m out it.
try and touch me so I can scream at you not to touch me. run out the room and I’ll follow you like a lost puppy
baby, without you, I’m nothing, I’m so lost, hug me then tell me how ugly I am, but that you’ll always love me.
then after that, shove me, in the aftermath of the destructive path that we’re on, two psychopaths but we know that no matter how many knives we put in each other’s backs that we’ll have each other’s backs, ’cause we’re that lucky.
together, we move mountains, let’s not make mountains out of molehills. you hit me twice, yeah, but who’s countin’? i may have hit you three times, I’m startin’ to lose count. but together, we’ll live forever, we found the youth fountain. our love is crazy, we’re nuts, but I refused counsellin’. this house is too huge, if you move out I’ll burn all two thousand square feet of it to the ground, ain’t shit you can do about it
With you I’m in my fucckin’ mind, without you, I’m out it.
